Så väldigt mycket äntligen!

Inte för att pandemin är över och visst ska man fortsätta vara lite vaksam och hålla sig borta om man får några symptom, men äntligen! Nästa onsdag (den 9:e) släpps äntligen restriktionerna. Äntligen kan vi börja gå tillbaka till något mer normalt. Äntligen kan jag börja jobba på kontoret igen istället för att sitta hemma som jag gjort den senaste tiden (och det gillar jag ju inte). Äntligen kanske jag (framåt våren/sommaren) vågar mig på en resa någonstans.

Men jag ropar inte hej riktigt än. Jag ropar bara äntligen.

Dagen då? Jo’rå, det var köksbordet, det var jobb och det var enchiladas-lunch och det var möten och efter dagens slut gick jag en lång omväg till affären. Jag passade på att säga hej till föräldrarna en kort snabbis och jag rundade slottet där hela världen var blå i kvällsljuset