Skitårstiden

Jag som trodde att det här skulle bli en bra dag. Det kändes nästan så i morse, men tji fick tydligen jag och mitt humör. Trots solsken och blå himmel. Jag kan inte riktigt skaka av mig den där illa känslan av vemod och tungsinthet som för tillfället hänger över min axel som en mörk, blöt filt. Jag kanske har fått en släng av höstdepression eller något åt det hållet. Ingenting får mig på humör. Allt jag känner för är att sätta mig i ett hörn, stirra ut i tomma intet och sucka högt och ljudligt för mig själv.

Jag tycker verkligen inte om hösten. Jag kan nog till och med säga att jag avskyr den. Jag avskyr att det blir mörkare och mörkare och kallare och kallare. Och att allt det som förut var grönt och fint försvinner och blir … brunt.

Så, hösten, kylan och mörkret är uppenbarligen inte min grej. Så försök inte komma med det där att det är ”mysigt” och att man kan ”kura ihop sig”. Det funkar inte. Det är inte mysigt, det är deprimerande. Jag vill ha det varmt och jag vill ha det ljust, grönt och skönt.

Hösten kan helt enkelt fara åt helvete.

Läs andra bloggar om höst, höstdepression, humör, vemod, mörkt, kallt, brunt, mysigt, varmt, ljust, grönt, skönt, solsken, far åt helvete