Söndagskänsla på en lördag

När jag vaknade var jag väldigt övertygad om att det var söndag. Det är ju visserligen röd dag idag – trettondag som det är – men lördag är det. Lördag är det. Lördag är det. Jag säger det till mig själv om och om igen i hopp om att jag ska hamna i fas med veckodagarna efter den totala vilsen­heten som blivit av ledigheten.

Det var som vanligt både skön sovmorgon, långsam frukost och fikaförmiddag. Det blev en och en halv timme nere på kaféet med Frode, Niklas och Stenis. Sen den efterföljande strosen i friska -10° C. Fast idag näst intill helt vindstilla så det var till och med ganska behagligt.

Små och inte som förväntade.
 

Sen kom jag hem och försökte mig på den där grejen att göra frusna såpbubblor. Jag har sett snygga bilder på det och ville prova själv och det var ju lättare sagt än gjort. De som frös blev pyttesmå och de där kristallerna jag har sett bildas så fint dök inte upp på mina. Man behöver uppenbarligen en bättre bubbelvätska än mitt utspädda diskmedel (majssirap ska tydligen hjälpa enligt ett recept jag hittade och det hade inte jag).

Nåja, jag kanske provar igen någon annan gång.

Varje gång jag lyckades få bra storlek så sprack bubblan innan den hann bilda kristaller.