Tankeslalom
Det är en väldigt märklig känsla det här att gå och vänta på att bli kallad till nästa operation. För det är inte förrän efter den jag (förhoppningsvis) får veta om det som är knas med min kropp är allvarligt eller inte och det är inte förrän då jag får veta vad som faktiskt behöver göras åt det. Sådär på riktigt alltså.
Under tiden gnager den där ovissheten i mig och tankarna pendlar mellan ”F-n, helvetes jävlars skit” och ”Äsch, det ordnar sig”. Samtidigt försöker jag låta bli att tänka för mycket på det, att inte låta det äta upp mig. Att älta ett ”kan vara allvarligt” hjälper knappast. Trots det åker humöret och sinnesstämningen upp och ner som en bergodalbana.
Det jobbiga/positiva i det hela är att jag faktiskt mår bra och därför känns allt det här med att behöva opereras igen och ligga på sjukhus när jag inte mår dåligt ganska irriterande.
Läs andra bloggar om märklig, känslor, vänta, operation, sjukhus, ovisshet, tankar, helvete, älta, jävlar, allvarligt, humör, bergodalbana, jobbigt, sjukhus, irriterande
6 kommentarer
Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.
Jag tänker mej att det är det värsta, det där att inte veta. När man vet, så vet man i alla fall vad man har att förhålla sej till.
Mia: Ja, ovissheten är tärande, men jag börjar nästan vänja mig nu efter ett halvår utan svar.
För 25 år sedan opererades jag då de sett en förändring i hö lunga. Två tredjedelar av lungan togs bort. Hade en knytnävsstor tumör. Den var godartad! Haft ett ganska bra liv efter detta! Oftast blir det rätt bra. Ger dig stöd här från pereferin!
Bengan: Det tackar jag för!
När man följer din historia så får man vibbar till Kafka och processen, där Josef K berättelsen igenom står anklagad för något utan att någonsin få reda på vad det är.
Respelion: Det är för att jag har hamnat i en loop där svar är ett ord som inte finns.