

Man liksom bara är
Det är lite märkligt att det känns som söndag idag. Men det är så det är. Tiden finns inte i alla fall, för den är på semester. Dagarna bara går av sig självt. Fika blev det (såklart) och sen var jag hemma hos pappan i några timmar. När jag cyklade hem började det duggregna på mig.


Motala – snart en spökstad?
Rutinen fortsätter med den dagliga lilla förmiddagsfikan. Strosen längs sjön var inte jätteskön när vindarna åkte rakt igenom skjortan. Sen in i en affär där jag råkade köpa en ny skjorta. Det går ju alltid åt.
En stund senare åkte jag in till grannhålan och köpte en kätting som ska få agera tyngd längst ner i insektsgardinen jag har i ytterdörren, så att den inte fladdrar upp av vindpustarna. Ett varv på stan där var inte uppmuntrande. Butikerna gapar tomma och centrum känns helt öde och som att det håller på att dö. Vilket det i och för sig har gjort i flera år. Ett par byxor hittade jag dock i en av affärerna.
Sen åkte jag hem igen och lagade lunch.


Man somnar, vaknar och cyklar
Jag tog en tupplur och råkade sova (kanske) lite för länge. Det var för skönt helt enkelt. Men det är ju exakt sånt man kan göra när man är lat och har semester. Så för att sträcka på knäna så gav jag mig på kvällen ut på en liten cykeltur runt och omkring och lite fram och tillbaka. En skön och alldeles ljummen kväll.
De nya luckorna jag köpte häromdagen blev ju riktigt bra. De känns inte lika ”sterila” som de gamla och det tycker jag är trevligare.


Semestern lunkar på i långsamt (och skönt) tempo
Segmorgon efter gårdagens heldag var ändå en skönmorgon eftersom det var onödigt lång sovmorgon. Sen blev det en kaffe och stros och på slottet var det någon slags knivutställning med folk som hantverkade knivar. Stros i gassande sol och skönväder. Sen hem en sväng innan dagen fortsatte med en sen Wallenbergare-lunch ute på golfbanans restaurang.


The neverending story (la la la)
Onsdagen kom och gick. Det var fika och det var en sväng förbi pappan och sen blev det en ”LUS” (Lunch Utan Slut) som började på Slottsgården och fortsatte med goda och kalla drinkar och vin borta i gästhamnen och folk trillade in och sen avslutades kvällen med ännu mer drinkar på torget. Det blev en lång dags partajande – eller vad man nu ska kalla det – innan jag till slut kom hem till mig. Men trevligt hade vi det.


Först kaffe, sen Tarte flambée
Nu är dagarna huller om buller i skallen (mer än normalt alltså). Ledigheten ställer till det. Inte för att det gör något, för jag har ändå inget planerat. Fika blev det med Oscar och Stenis. Sen åkte jag till återvinningen med kartonger och skit som blev av gårdagens inköp. Efter det mötte jag upp med Frode och vi åkte in till grannbyn för en svullig Tarte flambée-lunch på Mallboden. Sen åkte vi hem till den lilla staden igen


Genom regnet till ett stort möbelvaruhus
Dagen började med fika nere på kaféet med Frodo och Stenky. Efter morgonrutinen då förstås. Gråväder som tusan och vid strosen efteråt kom duggregnet.
Jag satte mig i den lilla bilen och åkte in till ett stort möbelvaruhus. Där köpte jag saker för att uppdatera hemmet litegrann. Bland annat nya luckor till TV-bänken. Jag gillar inte de där jag köpte häromåret. Det blev lite för ”kallt” i rummet med dem. Så jag köpte nya med glas och vitbetsad ek istället.
Sen passade jag på att köpa en ful-burgare till lunch innan jag vände hemåt igen. Väl hemma satte jag sån där frostad film på glaset (så att man slipper se röran bakom), sen tog jag bort de gamla luckorna och satte dit de nya. Det känns som att det blev bättre.


Det där att inte göra någonting
Lång sovmorgon var skönt. Sen upp till frukost, en dusch och ner till fiket för en stunds fika. Gråväder igen känns inte så spännande, men skönt. Min plan för dagen är att inte ha en plan. Idag blir det lättja de luxe.
…och tvättstuga.


Man kommer inte undan, inte ens för en kort stund
En sak jag tänkte på när jag var ute och svirade i helgen. Hur ”jobbigt” det kan vara med folk, speciellt om de är lite på lyset. Kvällen går och jag är efter de senaste veckorna på ett ganska glatt humör. Men så blir jag påmind och nerdragen i en slags nedstämdhet igen eftersom människor kommer fram och ska beklaga sorgen.
Jag vet att de bara vill vara vänliga och att de vill väl. Men just där och då vill jag bara få vara glad och slippa sorgen för en kort stund.


En kort stund ute bland folk
När kvällen kom så gick jag ner på stan och det är den lilla stadsfesten som pågår. Jag mötte upp med Anders, Daniel, Fredde, Myran och Niklas. Ett litet glas på en av torgets serveringar och kort därefter satt vi och var med i ett Quiz inne i ”öltältet”. Vi vann inte. Efter det gick vi till en vanlig uteservering och satt där och hade det trevligt ett par timmar. Strax efter elva gick jag hem. Då kände jag mig klar.