Det där att vakna på morgnarna blir aldrig en vana jag vänjer mig vid. Även om det kanske görs lättare efter alla år jag gjort det, så är det fortfarande ett stort motstånd till att kliva upp ur sängen – den sköna. Morgon är liksom inte riktigt min grej.

Men sen blev det dags att åka till ännu en dag på kontoret och den rullade på. Det var något möte, lite pill med grejer, meddelanden som svarades på och skickades, diskussioner som diskuterades och sånt där som man gör på måndagar.

Sen åkte jag hem till mitt.

Man borde ha sovmorgon varje morgon. Det där att mjukstarta utan krav på att gå upp till något är så sjukt skönt. Men upp gick jag. Frukost åt jag. Duschade och klädde på mig gjorde jag också. Sen blev det en kaffe på nya fiket nedanför mig. Nygamla kanske man borde kalla det. Gammalt fik, ny ägare. Strålande solsken och vi satte oss ute. Stros runt slottet idag. Brisen från sjön var kanske inte den skönaste.

Sen hem till tvättstugesöndag och funderingar på framtiden.

Det var en skön förmiddag efter sovmorgonen. Frukosten åts och en dusch duschades. Kaffe blev det sen. Med Stenkbert och Frode på GK. Självklart med den efterföljande strosen längs den gamla sjön.

Det blev biltvätten en snabbis där jag högtryckte bort ett par enorma fågelskitsblaffor som några kräk till fåglar skitit på min bil. När jag ändå var ute och körde passade jag på att hälsa på Oscar och Marie en liten stund också.

Sen åkte jag hem.

Hur f-n ska jag kunna ta ställning till en framtid som jag inte vet hur den är? Är det meningen att man ska vara vuxen och veta saker när man är … vuxen? För ibland känner jag mig nämligen mer som ett vilset barn som inte vet vad det gör.

Den här märkliga veligheten när man ska ta ett större beslut och att samtidigt inte riktigt veta vad jag själv vill. Det är klurigt.

Den dök upp den här veckan också – fredagen. Skön dag, solsken. Jobbet flög förbi och så är helgen plötsligt här igen. Hem kom jag som vanligt och det ska (som alltid) bli skönt med ett par lediga dagar. Det behövs.

Det blev kväll och eftersom jag inte rört mig så mycket idag tog jag mig en promenad. En liten bensträckare. Det var inte så skönt som jag hoppats på, men fint ändå. Jag stannade och pratade med Daniel en kort stund, sen gick jag längs sjön och den bjuder alltid på utsikt de luxe.

Oj, det var en snabb dag idag. Den liksom bara swishade förbi som ett skott. Först morgon och så ”poff”, så var det lunch (idag på det där libanesiska buffé-stället) och sen ”poff” igen så var dagen slut. Då åkte jag hem. Som jag brukar göra.

På bilden syns fru Buntspecht som jag stötte på i helgen när jag var ute i naturen.

Så gick ännu en dag och den var som dagar är. Igen. Vardagarna är ju sådana att de liksom är ungefär som de är. Jobbet jobbas, lunchen lunchas och dagen fortsätter sen tills det är dags att åka hem. Idag var en ingenting-speciellt-dag. Såna som man har ibland.