Dag efter dag efter varandra

De går fort, dagarna. Man vaknar, man jobbar, man äter och jobbar lite till. Man kommer hem, är trött och äter en gång till. Det är vardagen som rullar på i en loop av dagar som flyter in i varandra.

Med höstkänslor som lurar.

Vardagen och kôrvar

Det är en helt vanlig vardag och det är jobb, möten och sånt som är när det är vardagar. Efter det kommer jag hem och det är kvällsmat som idag är smörgås och stekta prinskorvar. För varför inte liksom. Det är ju gott.

Samma gamla visa ännu en gång
(många svordomar blir det)

När jag kom hem och skulle parkera på min plats – som jag betalar hyra för – står det en bil inte bara på min, utan också på min grannes parkeringplats. Snett inkörd över strecket. En uppenbart mentalt handikappad idiot som inte bara ignorerar skylten (som tydligt säger att det är en hyrd parkering) utan även ställer sig så att han blockerar två parkeringsplatser.

Så jag parkerade bakom och gick och handlade. Men jag är för snabb, för han har inte hunnit tillbaka när jag är vid min bil igen. Så jag sätter mig i bilen för att flytta den lite och ungefär då dyker idioten upp. Så jag frågar argt om han inte ser (den väldigt tydliga) skylten och pekar med hela armen på den (den är omöjlig att missa).
– Jo, men jag hade så bråttom, vräker han ur sig samtidigt som han snabbt hoppar in i bilen
– För att köpa sprit din korkade jävla idiotjävel (tänkte jag när han gasade iväg).

En helt vanlig dag … nästan

Morgonen vaknades tio minuter innan klockan. Så jag gick upp. Jag trimmade skallen och hakan, duschade och gjorde mig i ordning. Jag åt en liten skål morgonflingor och drog sen iväg till jobbet. Det var morgonmöte, fix med ditt och datt och sen var det ”Chicken Thai med ris toppad med grovmalda jordnötter” och ett möte till, mer fix med ditt och datt och plötsligt hade hela dagen försvunnit iväg.

På vägen hem lät jag Robin prova att köra lite bil eftersom han har tänkt att ta körkort. Så vi åkte ut till en avskild och öde grusväg mitt ute i skogen så att han fick testa att åka lite försiktigt fram och tillbaka. Nu har ju jag en automat, så det kanske inte är optimalt att lära sig, men bra ändå för att få en känsla. Men den där grejen att sitta bredvid kändes väldigt … stressande. Trots att han knappt ens körde i 30 km/h.

Kaffe och lite konst (typ)

Det blev en kaffefika på GK med Daniel. Efter det cyklade vi bort till slottet och kollade in samlings­utställningen för årets Konstrunda. Precis som det brukar var det några få som var intressanta och en del andra som kanske kändes mer som motsatsen. Roligt var att jag såg flera varianter på en bild som jag också tagit.

Sen kom regnet och då cyklade jag hem.

En händelse, 20 år senare

Idag är det 20 år sedan den där terroristattacken i New York och jag minns hur vi på jobbet satt på eftermiddagen och hörde nyheterna på radion och uppdaterade olika nyhetssajter på nätet för att försöka få reda på mer om vad som hänt och hur vi först, innan det andra planet kraschade in i torn två, trodde att det var en bisarr olycka.

Men det är lördagslunken som gäller idag. Den långsamma och den sköna.

Sommarnajs och lukt av bajs

Då var vi där igen. Fredagen. Plötsligt dyker den bara upp igen efter ännu en sån där snabb vecka. Ritch ratch filibom poff. Tiden, nästan snabbare än man hinner blinka. Dagen var jobb (såklart) och en svullig burgarlunch på (för mig nytt) ställe. Sen försvann dagen och jag rullade hem till byn och till en öl på uteservering. För jag var sugen på det och vädret är som sommar.

Men.

Jag trodde det skulle vara najs. Men det luktade bajs. Gödselbönder ute på slätten kan vara en upplevelsemässig nackdel i den lilla staden ibland. När vinden är åt fel håll. Men sen vände den (eller min näsa vande sig) och jag gick och handlade och lättjade in mig i helgen.

Torsdagskvällen kommer

Efter jobbdag kommer man hem. Skönväder blev omvägspromenad bort och längs sjön tillbaka. För att gå till affär och nödvändigheter som behövs. Sen hem till kvällsmat och kväll, där dagen tar slut.

Hjärnan och irrfärderna

Man tappar det ibland. Sinnet. Minnet. Tanken. Hjärnan. Det är som att den försvinner iväg på sin egen lilla väg utan att man riktigt är med på vart den tar vägen. Sen trillar den tillbaka.

Förhoppningsvis.

En dag och en kväll

Det var jobb, det var några möten och det var lunch och mer jobb och sen åkte jag hem och åt kvällmat. Efter det tog jag en liten kvällspromenad i skönt nästan-som-sommarväder.