Vissa dagar och hur de är

Det är fredag och först var det en liten kort sovmorgon (eftersom det blev en så lång dag igår) och sen fredagsfrukost på kontoret och plötsligt blev det lunch och ett ärende och klockan tre tänkte jag åka hem men blev kvar till kvart i fem för att vi satt och pratade om förvirrat* projekt.

Men nu är det helg och här är en bild på skogarna runt Växjö. Knäppt från restaurangen på 19:e våningen där vi åt middag igår kväll.

 
* Det är alltså jag som är förvirrad. Jag vet inte vad det varit med mig den här veckan, men min hjärna har inte fungerat. Jag tror det varit lite för många bollar i luften samtidigt.

Ett möte mellan experter

Torsdagen har spenderats i ett rum nere i Växjö. Expertgruppsmöte. Där min grupp tillsammans med de andra delat med sig av det senaste halvårets arbete i respektive grupp. Sen åt vi middag på kvällen och efter den åkte jag hem till byn.

När hösten inte ens knackar på längre (utan istället tagit över)

Det där att hösten har klibbat sig fast på riktigt nu känns sådär faktiskt. Jag längtar tillbaka till sommar och sköna, härliga dagar. För även om jag kan tycka att t.ex dimma är snyggt när den sveper över slätten, känns den samtidigt deprimerande. Som idag. Det var bara grått, trist och … mäh. Sen blev det ännu gråare och ännu höstigare.

Oskönt är ordet.

Det där att drömma så att man vaknar och sen vara förvirrad

Det här hur jag vaknade i natt. Jag åkte på stryk. Sekunden innan jag fick en smäll och jag kände hur pulsen stegrades. Jag såg hur knytnäven flög emot mig. Så jag vaknade med ett ryck och var helt uppe i varv. Klockan var bara typ halv ett och det var ett vansinnigt obehagligt sätt att vakna på.

Efteråt var det väldigt svårt att somna om. Men jag gjorde det efter en stund.

Sen rullade dagen på. Då och då känner jag mig hopplöst förvirrad och vilsen. Jag antar att det är en del av att försöka hitta lösningar på frågeställningar. På jobbet skapar vi appar där vi försöker guida och styra användarna. Men ibland är det klurigt att få dem att förstå och göra som vi vill. En app som egentligen är väldigt enkel kan i vissa ytterlighetsfall bli hur krånglig som helst … om man vill.

Nu ska jag kolla på Apples event.
 


 
Edit: Jag hade fruktföretagets presentation på i bakgrunden, lyssnade och kollade samtidigt som jag satt med min dator i knät. Intresset är numera ganska svalt. Jag ser inte nyheterna och innovationerna, det känns mest som helt vanliga och förväntade (och inte speciellt intressanta) uppdateringar av samma gamla grejer som det varit de senaste åren. Helt klart bra produkter, men inget nytt och spännande. Ha-begäret som förr kunde infinna sig är sedan länge försvunnet. Tack och lov för det.

En helt vanlig måndag och en riktigt snajdig lirare

Larmet väckte mig, jag gick upp, duschade, gjorde mig i ordning och allt det där, åkte till jobbet, hällde upp en kopp kaffe till mig och så ”poff”, så var dagen plötsligt slut och det var dags att åka hem igen.

Visualiserat med en bild från sommarens tripp till Lissabon. Det var några gubbar som stod och hängde utanför ett ställe. Jag reagerade mest på den andra mannen från höger. Han den hårfagre snubben som verkar vara en riktig lirare. ”Snajdig” är ordet som kommer till mig.

Amazing Grace (filmen) och Arethas tour de force

Plötsligt har man åkt i en tidsmaskin till januari 1972 och det är en riktigt fluga-på-väggen-känsla där man får vara med i ett litet hörn när Aretha Franklin under ett par dagar spelar in sitt gospelalbum i The New Bethel Baptist Church i Los Angeles.

Först kände jag mig nästan tveksam och misstänkte till och med att jag skulle stänga av efter fem minuter, men sen drogs jag in. Det är egentligen inte så mycket en film eller dokumentär utan snarare en kort glimt av ett par dagar för länge sedan, ett tidsdokument och en konsert. För ja jäklar vad man dras in och det går nästan att känna hettan och euforin där inne i kyrkan när orkanen som är Aretha Franklins röst blåser bort färgen på väggarna. Filmens 89 minutrar försvinner fort och känns bara som en kort liten stund.

Betyg: ★★★★★★★★★★ (8/10). Titel: Amazing Grace. Regi av Alan Elliott och Sydney Pollack. Bilden ovan från filmen.
 

En liten söndagsstros i solskenet och ett varv i tvättstugan

En lätt seghet råder efter stökandet hemma hos mamman och pappan igår på dagen och kvällen i glada vänners lag där det blev mat och vin hemma hos Sofia och Niklas. Så jag tog en liten stros längs sjön för att få igång rotation litegrann. Solsken och nästan litegrann som sommar känns ändå lite najs. Sen hem till tvättstuga och det där som också måste göras.

Efter en förmiddag av arbete blir det en eftermiddag med lättja

Förmiddagen spenderades hemma hos päronen. Jag har skruvat ihop hyllor, flyttat på andra hyllor, möblerat, packat upp lådor och rensat undan det grövsta i deras nya hem. Det är fortfarande en hel del kvar i deras gamla hem, men det tar vi nästa helg och fixar klart det sista då.

Nu ska jag äta lite lunch och ta en powernap på det.

Efter jobbet åker jag hem och det är dags för helg

Det är fredag (hurra), jag kom just hem efter arbetsveckan och för tillfället skiner solen. Jag har köpt både godis och vindruvor och ska inte göra ett endaste dugg ikväll annat än att krypa upp i den sköna fåtöljen, äta av snasket jag köpt och förhoppningsvis hitta något kul på streamingtjänsterna att titta på.

Bilden: Det här är min jobbarkompis Robin. Han ritar så fort han får en stund över … och han gör det bra.

Den här sidan är inte tillgänglig (för tredje gången)

Jag gjorde det igen. Tredje gången gillt kanske. Jag inaktiverade kontot och släckte skiten. Återigen är det tröttsamheten över att jag alltid retar mig på något dumt och blir irriterad över något idiotiskt eller suckar mig sur över något enfaldigt strunt. Facebook är dåligt för min mentala hälsa.

Så, bye bye. Igen.

 
Bild på tumme från Facebook