Kaffet bredvid och möten på Teams

Det var möten. Flera stycken. Det första började redan tidig morgon och direkt efter det ett nytt. Från det ena in i nästa. En del möten har en tendens att bli en aning … hmm. Tröttsamma. Så när ett av dem bara behövde halva sin utsatta tid blev jag nästan lite glad. Å andra sidan drog ett annat möte ut på tiden. Ett sånt där som kändes … lite omständligt helt enkelt.

Aj, mina ögon, det gör ont!

Härligt solsken idag! Det gjorde mig både glad och tårögd när jag gick ut på lunch. Tårarna kanske mest rann för att det var så otroligt ljust ute. Man är ju liksom inte så van vid det efter de senaste månadernas gråhet. Soltimmarna kan ju typ räknas på ena handen. Annars var dagen ganska mycket som vanligt. Det var jobb och det var en rask promenad efteråt.

Slask, blask och plask

Nähä, den fina vinterklädda lilla staden som bäddades in på morgonen och förmiddagen med all snö som föll växlade om till regn där någonstans på eftermiddagen och när det var dags för dagens efter-jobbet-promenad så var det mest sånt där grå sörja av slask, blask och plask när jag försökte stega mig fram på trottoarer och gator.

…och då kan man drömma sig tillbaka till en soligt skön sommarpark nere vid sjön.

Allt är som det brukar (och snö)

Måndagsmorgon och en ny arbetsvecka kickar igång hemma vid köksbordet. Trots att arbetsåret och veckan knappt ens har hunnit börja känner jag mig redan lite trött på att sitta där jag sitter. Efter hela förra våren och delar av hösten hemma känns det inte jättespännande.

På tal om något helt annat. Det snöar utanför fönstret. Allt blir lite ljusare och ljud dämpas. Det är ändå ganska mysigt (i och med att jag är inne). Stora flingor trillar ner. Temperaturen är på gränsen dock, typ på nollan, men med lite tur kanske snön ligger kvar en stund.

Behaglig lathet och återbesök i det långsamma förfallet

Det är söndag och det är lättja. Som vanligt. Jag hade tänkt att tvättstuga idag, men jag skiter i det. Det får bli en annan dag. Men en kaffe med Daniel på GK blev det. Sen hem till ingenting speciellt. För det är så söndagar ska vara – lugna och sköna.

Förresten. Igår åkte jag förbi det gamla rucklet igen. Så jag stannade bilen, klev ut på åkern och tog ett kort på det. Det har ju blivit lite av en följetong och dokumentation av det långsamma förfallet.

Något annat än mitt lilla kvarter

Det blev en sväng till grannstaden idag och häng med Nickepicke. Allting coronaförsiktigt förstås. Bara för att komma ut från lägenheten en liten stund och för att se något annat än samma gamla vanliga gator. Först blev det en fika på kafé och lite runt-omkring-stros i vintervädret innan det blev dags för en lunch (Tikka Masala på Yogi). Sen gick vi tillbaka hem till Niklas och jag åkte hem till den lilla staden igen.

Årets snabbaste arbetsvecka
(hittills alltså)

Ooops. Så var arbetsveckan redan slut. Kanske inte så konstigt eftersom det är fredag och den bara bestod av två dagar. Skön mjukstart efter ledigheten. Dagen var annars ganska exakt som dagar är. Efter morgon och dusch, frukost och kaffefix blev det jobb, morgonmöte, jobb och lunch. Eftermiddagen var ganska lik och sen var dagen slut. Tjoff ba’.

Snöig efter-jobbet-promenad och kaos i USA:s kongress

Tillbaka på jobbet igen efter julledigheten, fast vid köksbordet som förut. Förmiddagen kanske var lite svårstartad. Inte så mycket av trötthet som att huvudet hade lite problem att komma igång. Att inte riktigt behövt använda skallen under de här veckorna har varit skönt, men det gör visst att hjärnan inte riktigt fungerar som den ska. Hmm. Efter ett par timmar var det ändå full fart och sen var helt plötsligt dagen slut. Som vanligt blev det en promenad. 45 minuter i en minusgrad och snö som blåste. Det var kanske inte jätteskönt.

Igår kväll dock.

Det var väl inte helt lätt att somna. Dels för att jag under ledigheten vänt på dygnet, men mest på grund av nyfikenheten över vad som hände i USA igår när kongressen skulle godkänna elektorrösterna och bekräfta Joe Biden som ny president.

Det blev lite som jag misstänkte och skrev härom veckan:

”… har vi ens sett slutet på den här historien innan kongressen godkänner elektorrösterna den 6:e januari? Troligen. Men f-n, jag skulle knappast bli förvånad om något galet skulle hända såhär precis på sluttampen.”

Galet blev det. Trump och hans anhängare måste ”fight like hell” för annars finns inte USA mer. Han höll tal där han som vanligt om och om igen upprepade att det var han som vann valet för att sen uppmana sina fans att de måste ”fight much harder” och marschera mot Kapitolium. Trumpisterna lyssnade när han stod där och spydde ur sig sina lögner. Sen gjorde de som han sa och när de väl kom fram brakade kaoset loss och de tog sig in i kongressen.

Även om jag kanske misstänkte att det skulle bli galet så trodde jag knappast att det skulle bli sådär. Idag – egentligen för sent – hörs många röster i det amerikanska styret att han nu borde avsättas. Även bland republikaner. För Trump kan nog ställa till med en hel del nu under de sista veckorna innan Biden svärs in den 20:e.