Jag försökte se melodifestivalen. Skräckblandad förtjusning kanske. Fast utan förtjusning. Det började redan med inledningen som var cringe de luxe och inte bra tv. Jag tänker om programledarna att om man inte har någon karisma kan man ju alltid ta på sig en glittrig kavaj, men även om det glittrar blir det f-n inte bättre för det. Senare blev det också någon paus med en otroligt pinsam ”sketch”, fast utan humor.

Efter en timme (som kändes som en mindre evighet) fick jag nog av det där spektaklet. Det är ett gäng radiovänliga (~ish) låtar utan någon som helst själ. Lite som b-versioner av vanliga låtar, formade efter en mall som passar mello, men samtidigt är de extremt platta, förutsägbara och fullständigt urtrista.

Jag stängde av.

 
Bild från SVT

När jag stängt igen jobbdatorn går jag ut. Skönt solsken (om än nedgående) och en promenad längs (ganska) lugn sjö, runt slott, förbi rivningsmassor och förbi en far och en affär och sen hem igen.

 

Rivningen av silosarna fortsätter och det är intressant att se hur den där groteska kolossen försvinner bit för bit.

Man vaknar, åker till jobbet, upptäcker att deklarationen trillat in för året och gillar att man slipper kvarskatt i år igen och sen jobbar man med saker, har ett möte och äter lunch på det libanesiska stället. Sen fortsätter dagen och vid fem åker man hem, äter en smörgås och upptäcker att det behövs saker till kylskåpet och man går och handlar och sen (nu) börjar kvällen.

F-n vad det blåser! Igår kväll skakade det i fönster och hus och natten följde på samma sätt. Även idag på dagen. Rak motvind på motorvägen hem märktes på bensinmätaren som visade långt högre förbrukning än normalt. Likadant var det på morgonen, fast tvärtom. Annars var det mitt i veckan och en väldigt vanlig dag. Mitt på dagen åt jag köttbullelunch med potatismos och på vägen hem var det tankningsdax igen och då passade jag på att handla lite också på den jättestora mataffären där bredvid.

Det var en dag som många andra. Upp, iväg, jobb och sen hem igen. Årets första och förmodligen enda semla åts på eftermiddagen. Ett gravt överskattat ”bakverk”, men eftersom det är fettisdag och jobbet bjöd på en idag så åt jag en i alla fall. De är ju inte äckliga, men om jag får välja tar jag mycket hellre något annat.

Det var en natt av ojämn och orolig sömn. Igen. Det är ju inte speciellt konstigt att ha såna ibland, men det känns som att det varit fler såna nätter än vanligt de senaste månaderna. Men morgonen kom och till kontoret åktes det. Sen jobbade jag hela dagen med saker tills jag åkte hem igen.

Söndagslugn sovmorgon. Frukost, skön och långsam start på dagen. Sen gick jag ut och mötte upp med Stenis för en fika på det gamla skruttiga konditoriet. Efter kaffe och kaka blev det en solig men blåsig stros längs sjön och genom slottet.

Vi gick förbi silosarna också, där rivningen av den gamla kolossen fortsätter. Varje gång man passerar har en ny del försvunnit. Maskinerna tuggar ner dem i småbitar och det är coolt.

Nu fortsätter söndagen i lathetens tecken.

 

Rivning av silosarna i Vadstena fortsätter

För att slippa eländet man matas med i media, som gör mig så otroligt uppgiven och nedstämd, gav jag mig ut i naturen. Där trädens sus, fågelkvitter och strålande solsken ger ro. Halvvägs på min promenad satte jag mig i lä, blundade mot solen, lyssnade på skogens ljud och drack kaffe som följt med. Det var härligt.

Senare på eftermiddagen var jag även borta hos min lilla mor en stund … med far som också var där. Jag var ändå ute och gick en liten sväng och tyckte att det var lika bra att säga hej.

 

Jag såg en gulsparv som skuttade på marken.