Så kom den långa vinterledighetens sista dag och det är ju lite trist. Jag har inte gjort något av det jag funderade på att göra och det gör inte ett endaste dugg för det här att vara ledig, inte göra något vettigt och bara ägna sig åt lättja och frosseri är ju en oerhört behaglig tillvaro.

En kaffe nere på fiket blev det och en småruggig stros efter det (om än bara en kort). Det är en inte så skön krypa-under-skinnet-kyla ute idag – trots den varma jackan. Efter det hem till den lilla lyan där det fixades lunch och småfixades med ingenting speciellt. Sen gick jag ut på en liten promenad igen och det var lika småruggigt som på förmiddagen.

Resten av dagen och kvällen är det noll och ingenting på schemat och så länge det inte trillar in ett plötsligt och oväntat snöoväder i natt/morgon bitti, så blir det kontoret i morgon för att starta upp jobbhjärnan igen. Det lär nog gå lite trögt.

Jag tänker att det är lite som en lördag idag eftersom det är söndag i morgon och måndag på onsdag. Jag försöker helt enkelt att nollställa min totala veckovilsenhet och återgå till normaltid (jag kanske kan ha vänt lite på dygnet under min ledighet).

Det går sådär kan jag säga.

Förmiddagsfika med Stenis och Niklas blev det (såklart). En promenad också. Runt slott, längs sjö och lite sådär. Sen vände jag om, hoppade in i bilen och åkte jag till grannbyn (det blev ju aldrig av igår). Men det jag egentligen var ute efter fanns inte. Eller det fanns, med det dög inte.

Sen åkte jag hem igen, köpte en kebab (eftersom jag orkade inte tänka på mat) och fortsatte att filijoka med ingenting speciellt och lite allt möjligt.

Efter morgonen och allt det där fick jag för mig att jag skulle åka till en av grannbyarna för att se om jag kunde hitta en låda som jag är ute efter. Förvaring, fast inte kartong/plast, utan snyggare som jag kan ha i hyllorna. Men det var så jäkla halt därute på slätten att jag struntade i det. Istället vände jag om och åkte och handlade i mataffären istället. Tankade gjorde jag också. Sen åkte jag hem och plockade och stökade i hemmet. Sådär som man gör. Nu ska jag fixa lunch.

Bilden ovanför är från i förrgår.

Blåsig blåst kom tillbaka igen och efter dagens förmiddagsfika med Frode, Niklas och Stenis så gick jag på en promenad som var direkt oskön. Längs sjön hade jag medvind och luvan uppe så det var egentligen ganska lugnt, men en stund senare, när jag rundade slottet och gick hemåt var det mot­vind och snön som kom från alla håll samtidigt var lite som vassa små bitar som nästan gjorde ont i både ansikte och ögon.

Det var skönt att komma in i värmen … och då passade jag på att städa bort julen hemma i lyan. Jag plockade i alla fall ner stjärnorna i fönstren och det lilla av julpynt som jag har haft framme. Ljus­slingorna utanför får dock hänga kvar ett litet tag till.

Jag tog en vintrig promenad ute i naturen. Överallt ett lager med fin och nyfallen vit snö. Världen där ute var helt stilla och inte en människa (förutom mig) så långt ögat kan nå. Det var alldeles tyst och stilla, friskt, klart och väldigt skönt. Att däremot gå i otrampad snö är f-n jobbigare än jag kom ihåg, men jag antar att det var bra eftersom det var total lättja igår.
 

 
En stjärtlapp följde med i väskan, så jag satte mig näst högst upp i tornet där ute en stund, tittade över sjön och drack medhavd kaffe. Det totala lugnet var alldeles underbart. En stund senare kom en flock med åtta rådjur och sprang förbi mig ute på fältet. Snabba var de när de fick upp farten. Sen stånkade jag mig tillbaka till bilen och ungefär då började magen kurra litegrann, så jag åkte hem igen och nu ska jag fixa lunch.

Det var en väldigt festlig kväll igår. Det var drinkar, smaskig trerätters, vin och gott sällskap med glada vänner. Kvällen flög iväg och plötsligt slog klockan tolv och gick över till ett förhoppningsvis gott nytt år. Två och en halv timma senare klev jag in i den lilla lyan igen. Lite på lyset och ganska trött.

Idag däremot. Det är segt och jag går lite som på sparlåga. Som man gör. Det var en långsam slö­morgon, frukost åts och sen gick jag ut på en kort promenad. Bara för att sträcka på benen. Sen gick jag hem till en kopp kaffe och nu blir det fortsatt slöande.

Det nya året är pausat, så jag tar det i morgon istället.

Det var ett år som kom och gick. Långt ifrån det bästa. 2025 har bitvis varit tungt och inte så bra. Ett år av oro och sorg, men också fyllt med fina stunder och några höjdpunkter.

Första halvan av året handlade mest om fina mamma och hur hon blev sämre och sämre för att till slut lämna oss i juni. Och trots både insikt och förståelse för det oundvikliga, så drabbade det mig långt hårdare än jag trodde. Början på sommaren blev tung och följdes av begravning. Nu efteråt, när sorgen lagt sig, så saknas hon och finns titt som tätt i tankarna. Så kommer det väl alltid att göra. Det är ju ändå lilla mamma.

Det åktes på kryssning till Helsingfors (!) med den lilla herrklubben och sen blev sommaren trots allt ganska trevlig och fin ändå. Det gjordes en roadtrip till Danmark, Tyskland och Nederländerna och semesterledigheten var skön och välbehövd.

Sen kom hösten där jobbet bitvis var ganska intensivt. Det firades först en 50-åring, sen en annan. Sen råkade jag köpa en ny bil också. Det var ju kul. Jag vann ett pubquiz med Jenny och Gisela och så drog herrklubben på en tur upp till Stockholm. I början på december hade gänget sin årliga tradition med julklappsspel och julbord och det lättade upp i grårusket.

När det där tunga vintermörkret trillade in blev jag som vanligt … inte så munter. Det är verkligen inte min tid även om december i vissa små fall nästan kan vara lite mysigt. Men mörkret gör mig inte väl. Sen kom julen och det var tomt utan mamma. Men vi firade den med julmat och en klapp.

Att avsluta det här året (och börja nästa) med den här långledigheten är otroligt skönt. Nu gäller det att se framåt och hoppas att 2026 blir riktigt bra. I morgon börjar det nya året, så gott slut och gott nytt år go’vänner!

Bilden ovan är Ai-genererad ”Big fireworks over a lake”