Har legat hela helgen. Sjuk. Det har varit jättetråkigt. Feber och ont i kroppen. Var och fikade en stund på lördagen och efter att ha varit och handlat lite nödvändigheter så var det liggande läge resten av helgen.

Jag känner mig jättekonstig. Mår dåligt fast ändå inte. Trött och seg som f-n. Illamående fast ändå inte. Öm i kroppen, fast inte. Jättekonstigt.

På kvällen satt jag och kollade på delar av melodifestival-spektaklet. Lite till och från sådär. Jag tycker att det var pinsamt dåligt, pinsamt dåliga låtar, pinsamt dåliga sånginsatser. Var och varannan av dem sjöng så illa och falskt att jag bytte kanal … och även om jag inte gillar Carola så kan hon faktiskt sjunga rent i alla fall.

”Ja, vi elsker dette landet, som det stiger frem…”

Av någon anledning har jag aldrig varit i Norge. Däremot har jag en bild av Norge, som jag inte tror stämmer. Alla norska människor är jävligt hurtiga, på det där jobbiga sättet, alla norska människor går på tur mest hela tiden och alla norgehistorier stämmer.

Eftersom jag håller på med det där mastodont-jobbet och går på promenader hela tiden blir uppdateringarna här kanske inte lika frekventa som vanligt, men det har ni överseende med.

Omkörd

I bilen, på motorvägen, på väg hem, i backspegeln ser jag en stor mörkblå Jaguar. Jag reagerar på nummerskylten, tittar till … och det är allas vårt überpretto Björn Ranelid som kör om mig. Han kör snabbt. Jag ringde Sofia och berättade att jag just blivit omkörd av honom. Hon skrattade och förstod precis.

Fortsatte jobba med mastodont-jobbet och det fortsatte att flyta på bra. Jag är effektiv och får mycket gjort. Det är skönt. Men då är det i och för sig bara inledningen på det ännu.

På kvällen tänkte jag gå ute och gå, men det var så tråkigt väder, så jag sket i det. Jag stannade inne istället och gjorde lite ditt och datt.

Började dagen, direkt ur sängen och på med kläderna, med en promenad runt Tycklinge … efter det hem, käkade frukost och gjorde mig i ordning. Var ute på ”Ladan” och fikade med de andra och sen hem och tvättade.

Tre rågsmörgåsar, en banan, ett piller och en kopp varm choklad senare sitter jag och orkar inte ens gå in i duschen för att jag är så trött och bakis.

Det blev inte mycket gjort alls på hela dagen. Det var mest soffläge som gällde.

Jag vet inte varför, men när jag var yngre fick jag för mig att jag skulle dö när jag är 36 år gammal. Det kan ha varit en dröm jag drömt. Nu vet jag i alla fall hur det kommer att ske. Jag drömde det härom natten. En bilolycka. En krock. En svart mercedes. Jag hoppas verkligen att jag inte drömmer sanndrömmar. Jag hoppas verkligen att så inte är fallet.

Kraschen kommer väl i så fall att ske någongång under 2007. Jag vill det inte, men med tanke på att jag åker bil till jobbet varje dag, tio mil fram och tillbaka och med tanke på hur många idioter det finns därute som sitter bakom en ratt, så är det ju inte osannolikt. Men jag hoppas verkligen att det inte kommer att ske. Jag är inte färdig med det här livet än på många, många, många år.

Idag är jag ledig. Solen skiner. Livet är underbart. Snart ska jag hoppa in i duschen, sen bär det ut på stan för ärenden jag inte hunnit med.

Köpte mig ett par walking-skor … förresten … vad f-n är det. ”Walking-skor”. Löjligt namn på en skokategori som aldrig fanns förr i tiden. Varför ”Walking”, varför inte ”gå” eller ”promenad”. Varför är det så att vi inte tycker att vårt eget spåk räcker till? Jag gillar engelska. Jag är ganska mycket en anglofil. Men ändå. Vi har ju ett språk och vi borde använda det. Förr i tiden, då hette det gympadojjor. Då var alla skor man inte hade till vardags gympadojjor. Om man inte hade dem när man gick bort, för då var det finskor. Fina skor alltså. Inte finska kvinnor. De vill nog inte bli trampade på.

På kvällen festades det. Mycket. Först på Källar’ns uteservering, sen en liten stund på Mickes balkong, sen en sväng på Valven och till sist upp till Hörnet.

Dagens: U2 ”Daddy’s gonna pay for your crashed car”