Bild från filmen
Kollar på TV och där rullar den gamla ”Nosferatu: Phantom der Nacht” från 1979. Werner Herzogs tolkning av den gamla versionen från 1922, med Klaus Kinski som greve Dracula och Isabelle Adjani som Lucy.
Tiden har gått hårt åt den och dessutom är den jävligt konstig. Jag var inte speciellt förtjust i den första gången jag såg den och nu … nja … det är ett alldeles fantastiskt överspel och grevens vampyrtänder får mig snarare att tänka på ett par hartänder istället för ett par blodsugande gaddar. Jag fnissar istället för att bli skrämd.
Först bryner man till det lite. Sen häller man i olika saker och låter det stå och puttra en stund. Efter det har man gjort sig en sen eftermiddagslunch.
Den där känslan man får när väckaklockan ringer och man vet att man får ligga kvar i sängen och snooza hur länge man vill. Den är alldeles underbar.
Jag funderar lite till och från vad jag egentligen ska ta mig till med den här gamla bloggen. I höst blir den 13 år. Tonåring. Ibland vill jag starta om från början och ibland vill jag släcka ner den för gott och avsluta allt. Det slutar alltid med att jag fortsätter att rulla på som jag brukar göra.
Fundera kan man ju alltid göra.
Vilket betyder att jag flyttade vänsterspalten till höger istället. Stora grejer händer alltså här på bloggen.
Min faiblesse för reservoarpennor får mig att vilja få andra att skaffa sig och använda sådana. En penna är inte bara en penna och tar man pennor på allvar väljer man helt enkelt en reservoarpenna.
Allting blir helt enkelt lite bättre med en reservoarpenna. För det första är de vackra och hållbara. Sköter du den rätt, kan den hålla en livstid. För det andra är en reservoarpenna individuell – den anpassar sig efter dig (och därför lånar man aldrig ut sin penna) och dessutom får du snyggare handstil (nåja). För det tredje är alla andra pennor skräp i jämförelse.
Själv har jag tolv stycken. Allt från billiga med halvtaskig stålspets till kanske inte fullt så billiga i toppkvalitet med sköna guldspetsar … och jag älskar dem allihop. Nästan i alla fall. Några av dem är självklart favoriter och en del andra samlar damm.
Läs andra bloggar om reservoarpenna, reservoirpenna, penna, pennor, lobbying, handstil, skit, billig, dyr, stål, guld, guldpläterad, rhodium, spets, skrivdon
Då var vi där igen. Det är dagen som nästan alltid känns sådär fantastiskt härligt trevlig. Japp, det är fredag och jag älskar’t. Morgonen flöt på som vanligt och dagen kommer säkert också att göra det … och sen … sen är det helg.
Kvällens låt är veckans låt är ”Guilt” med den engelska dubstep-duon Nero.
Bild från videon
Tycker att Twitter borde uppgradera till 141 tecken istället. Lite för ofta övertrasserar jag med just ett enda tecken och det sabbar allt.
Gillar de däringa little fluffy clouds däruppe på himlen. De ser så behagligt mjuka ut. Som sockervadd. Eller gigantiska bomullstussar som svävar sig fram. Idag har mitt webbhotell strulat. Tydligen var det något problem med någon server. Hoppas att det rullar som det ska nu.
De ”planterar” blommor utanför jobbet. På håll ser det jättekonstigt ut, men när man kommer nära ser det faktiskt lite bättre ut. Jag förstår ärligt talat inte riktigt grejen och det känns lite tramsigt … men småkul.
Läs andra bloggar om Linköping, utsmyckning, blommor