Jag har börjat gå till jobbet. I alla fall allt oftare. Jag tycker att det är en ganska skön start på dagen. En kort liten promenad i en alldeles lugn stad innan dagen börjar. Idag ligger det dessutom en dimma över en alldeles tyst och stilla stad och det är rogivande på något sätt.
Efter en natt med märkligt ryckig sömn (där jag vaknade en gång i timmen) så har dagen rullat på ungefär som måndagar brukar. Fast den gick så fort att jag knappt hann med den. Efter ett pass på maskinjäveln och lite kvällsmat är det nu väldigt skönt att sjunka ner i fåtöljen.
Klockan är bara sju, men mina ögon verkar tycka att den är närmare mitt i natten.
Jag börjar få sån snits på det där med stekta nudlar att jag nog tycker att mina egna smakar bättre än det där gamla sunkställets som jag brukade handla från förr i tiden.
Förmiddagens ihärdiga regnande lämnade stora pölar på marken. Efter kaffe på fiket blev det en liten stros längs sjön. Bonusbild på lilla Vättern idag alltså – även om man bara ser en väldigt liten del av den bakom vattenpölen som speglar himlen.
Eftersom det är lördagkväll kan vi ju liva upp stämningen med lite festlig dancehall och dansa loss till Stylo G och hans glada ”Move back” från i våras.
Dagens sjö, fast den här gången 100 meter (?) högre upp än vanligt eftersom jag stod vid Ombergs västra väggar och blickade ut över sjön och bort mot västgötasidan.
Idag åkte jag ner till Omberg. Där pustade och flämtade jag mig upp till hjässan och tittade på utsikten. Den är magnifik.
Jag antar att den där fina lilla fredagskänslan kickar in någon gång under dagen. Snart kanske. Tills dess kan vi ju lyssna på det amerikanska popbandet Priory och deras ”Weekend”.
Idag är en sån där dag när lusten, orken, humöret, viljan och motivationen inte finns. Allt det är som bortblåst. Finns inte. Nattens sömn var inte riktigt som den skulle och morgonens seghet hänger sig fortfarande kvar trots att lunchen passerat.
Helst av allt skulle jag vilja gå hem och dra täcket över mig och sova bort mitt tråkhumör.
Efter jobbet går jag och handlar lite mjölk och sånt. Sen går jag hem, byter om och går ut och går den där gamla rundan igen. Maskinen har de senaste dagarna nästan fått mig att börja gråta för att jag hatar den så mycket. Idag följde dessutom en alldeles fantastisk kvällshimmel med mig och det är ju väldigt mycket trevligare än en gammal vägg.