Efter att ha pausat min träning under förra veckans förkylning var det idag dags att hoppa upp på maskinen igen och köra igång. Fortfarande lika tråkigt och eftersom jag inte gjort det på över en vecka så var det dessutom jobbigare än vanligt.
Jag funderade på om jag skulle spela in film på en riktig promenad – som jag ser den. Så kan jag nästan som gå den fast inomhus när det är mörkt eller dåligt väder.
Läs andra bloggar om motion, träning, crosstrainer
Det var fika och en isande kall liten stros längs sjön (där en bris blåste bort de få graderna som fanns i luften). Uppe i stan däremot, där det var lä däremot var det väldigt skönt. Så pass att jag hämtade ner en stol från vinden och satt på min terrass en stund.
På kvällen cyklade jag hem till Oscar och Marie. Vi satt där ett gäng i deras uterum och bara hade det lite sådär avslappnat och skönt. Pratade om allt och ingenting och drack ett par öl.
Fredagens knas-bloppety-blipp-stänkare till dänga är det idag engelske Fox Stevenson som står för. Det är hans svängiga/märkliga sak som känns som att den inte riktigt vet vart den ska ta vägen. Den är både glad och irriterande på samma gång. ”Comeback” från tidigare i vintras ska alltså in på rad tre.
Läs andra bloggar om fredagsdansen, dagens låt, fredagslåten, blipp-blopp, Fox Stevenson, Comeback
Under en kort stund, när jag satt i bilen på vägen hem, var jag pigg. Det var en ny upplevelse. Jag tänkte att jag skulle ha gått och tagit en liten After work-öl, men när ingen av mina vänner ville/kunde så struntade jag i det, åt lite choklad och drabbades av den stora fredagströttheten.
Läs andra bloggar om fredag, pigg, after work, choklad, fredagströtthet
Idag älskar jag Aino och Caroline i Icona Pop och deras nya ”Someone who can dance” för den har ju ett riktigt skönt sväng och snart är det helg och den svänger ju förhoppningsvis också ganska bra.
Läs andra bloggar om icona pop, Someone who can dance, singel, musik, dagens låt, torsdagslåten
Det här att det nu äntligen är ljust på morgnarna när jag åker till jobbet är ju fanimej alldeles fantastiskt. Det är till och med solglasögon som gäller när jag åker.
Ljuset gör mig glad och en glad Jan är en bättre Jan.
Förkylningens efterdyningar och en dag på jobbet gjorde mig trött igen. Förmiddagen gick jag mest och kände mig som en zombie. Konstigt nog fick jag en hel del gjort ändå. Att stänga av omvärlden och vara fokuserad, trots hjärnans mosighet, fungerar alltså ganska bra.
Sjukt irriterande nu efter de här senaste dagarna att krassligheten flyttar över och in i näsan och gör att den är täppt/rinner. Kvällen spenderar jag alltså i viloläge. Igen.
Läs andra bloggar om förkyld, krasslig, zombie, snuvig, snorig, trött
Tillbaka på jobbet efter dagarna hemma och jag känner mig mest ganska matt och lätt orkeslös. Hjärnan har lite svårt att komma igång. Fyra dagar av komplett stillaliggande tar tydligen på krafterna.
För ett tag sedan frågade Oscar lite försynt ”Vad gör du tisdag om tre veckor?”. Eftersom jag inte hade något inplanerat svarade jag ”Ingenting speciellt, behöver du skjuts någonstans?”. Det är ju ofta sånt som dyker upp när folk behöver hjälp en tisdag i februari. Typ.
”Nja”, mumlade han lite försiktigt … ”Du skulle inte kunna tänka dig att vara med och vara vittne när jag och Marie gifter oss?”.
Det svarade jag givetvis ja till.
Så stod de där ikväll, en gråkall tisdag i slutet på februari, och sa ja till varandra. Själv stod jag bredvid och log så nästan hjärtat sprack.
Jag var hemma från jobbet idag. Helgens förkylning och hängighet bestämde sig för att hänga kvar. Så jag har mest sovit, slumrat och vilat hela dagen. Nu vet jag inte riktigt hur jag mår, jag känner mig mest matt av allt vilande och stillaliggande.
Läs andra bloggar om förkylning, hängig, sjuk