När jag åt frukost i morse kom det snö. Stora feta flingor som dunsade ner mot marken. Plusgrader gjorde att de försvann lika snabbt som de dök upp. Sen sprack himlen upp och solen lyste skönt även om isande nordanvind gjorde det oskönt.
Det var fika på det gamla vanliga stället och det var en sväng till mataffären. Jag passade på att sopa rent på min terrass och ställde i ordning de gamla utemöblerna och de nya små stolarna som jag köpte igår. Sen satt jag bara helt stilla där en stund (eftersom det är lä och varmt) slappnade av, njöt av skönt, värmande solsken och en glass.
Det var också en pastalunch där någonstans och det är tvättstugedag.
Jag gillar inte ändringen till sommartid. Förhoppningsvis är det ju bara två år kvar nu tills vi blir av med den här fullständiga absurditeten att ställa om klockorna. Vårens omställning får (i alla fall för mig) en långt större och negativ inverkan av att förlora en timma än den när man får den tillbaka på hösten.
Jag har heller aldrig förstått syftet med hela grejen att ställa om klockorna. Om man bortser från de rent hälsomässigt dåliga aspekterna av en omställning som t.ex att dygnsrytmen rubbas, risken att drabbas av hjärtinfarkt ökar och att hjärnan faktiskt fungerar sämre veckan efter, så är ju den önskvärda effekten av omställningen (med ljusare timmar på kvällen) för oss här uppe i norden ganska liten eftersom det är redan är ljust under sommarhalvåret.
Jag kanske bara skulle skita i det, köra på med normaltid och leva i min egen tidszon under de här sista åren innan vi slutar med omställninen.
Lördagsförmiddag och jag fortsatte med att gå igenom vad som hänt i världen. Nyheter och elände. Sen dusch och plocka iordning litegrann. Plötsligt satt jag i bilen och åkte iväg för att kolla på en ny matta till mitt vardagsrum. Den jag ville ha fanns inte. Så det blev ingen.
Så jag åt lunch, köpte en godisbit (för det är ju lördag) och råkade istället köpa två stolar till min terrass. Det kan ju vara bra att ha inför säsongen som kommer. Det är snart dags att göra iordning därute. Men inte idag. Det lockar inte när det är gråväder och mycket blåsiga vindar.
Lördagsmorgon och jag vaknar först tidigt. Kanske den vanliga vardagstiden ungefär. Men jag vänder på mig, slumrar in igen och vaknar för andra gången två timmar senare och känner mig ganska utvilad och klar. Så jag går upp, äter lite frukost och ropar ”Hej lördag, vad ska vi göra nu?”.
Man kommer hem efter arbetsveckan, slappnar av en stund, åker hem till Ella och Mathias och hänger där några timmar, äter lite tacos i glada vänners lag, dricker en öl (eller två) och faller sen in i den där ganska sköna fredagströttheten. Ett par timmar senare sjunker man djupt ner i fåtöljen hemma och njuter av att helgen har landat.
Är våren här på riktigt nu? Jag hoppas det. Dagens lunchpromenad bort till restaurangen vi käkade på var supernajs. Det var strålande solsken och nästan behaglig temperatur. De där stollarna som gick omkring i shorts dock. Töntar. För så varmt var det f-n inte. På vägen hem var solen på väg ner och några av fälten därute på slätten börjar få en grön färg och det är så jäkla trevligt att se.
Jobb och allt det där som hör vardagar till. På lunchen gick vi en skön promenad i vårsolen (vi har wellness weeks på jobbet). Sen åt vi mat och gick tillbaka och jobbade igen och plötsligt hade klockan passerat fem, så jag åkte hem.
På bilden syns några av mina kollegor.
F-n. Jag sov verkligen som en kratta i natt. Eller inte alls egentligen. Jag la mig som vanligt igår kväll och somnade väl sådär vid elva-snåret ungefär. Sen vid tolv vaknade jag och var klarvaken. Och fortsatte med det till typ fem i morse när jag lyckades slumra in igen.
Så när klockan ringde i morse var jag mer död än levande. Men jag kom upp, gjorde mig i ordning och drog iväg till jobbet – och det fungerade förvånansvärt bra hela dagen. Nu däremot, när klockan börjar närma sig kväll, så känner jag hur tröttheten kommer över mig. Men jag ska nog hålla ut några timmar till innan jag kryper till kojs.
Go’afton.
Som vanligt var det som att tiden gick snabbare än vanligt idag. Eller var allt som vanligt och upplevelsen av den snabba tiden är det som är det vanliga? Jag vet inte. Kvällen kom och försvann lika fort den och nu ska jag sova. Hej då.
Här är en bild från København.
Den har legat och bubblat i min spellista de senaste veckorna och det är en sån där liten trudelutt som man blir glad av. Idag är det sydafrikanske Matthew Mole som hälsar på med sin gamla charmiga ”Take yours, I’ll take mine” från 2013.