Så jag satt där i godan ro igår kväll. Nersjunken i fåtöljen, med datorn i knät. Snart dags för läggdags. I handen håller jag min telefon. Bara några centimeter från datorn. Sida vid sida. Plötsligt glider den ur handen, faller bara några centimeter men råkar studsa till mot skärmen på den korta biten innan den landar på tangentbordet.

Några få centimeter. Det var inte ens en liten duns och hela skärmen går bananas och verkar nu paj. Inte glaset, ingenting på ytan, utan pixlar, som fått frispel.

Det är tydligen en obegripligt känslig skärm som går sönder av något som knappt ens var en ”dutt”.

Alla dessa rundor man går. Idag var det kvavt och nästan som lite åska i luften. Igår kväll mullrade det och det kom några ordentliga åskdunder och blixtar. Jag gillar’t. Undrar hur mycket svett man svettas på ett år när man går? Det var väldigt mycket såna där irriterande små svarta flygfän längs rundan idag. Sjön låg så stilla att den nästan var blank. Nu ska jag uppdatera min telefon.

Jag börjar längta väldigt mycket efter min semester nu. Det närmar sig så smått, men är fortfarande ganska långt borta. För som är det är nu är det mest samma. Jag vaknar, duschar, klär mig och jag jobbar, äter, jobbar och sen går jag ett varv. Sen duschar jag, äter igen och sen gör jag inte mycket mer och sen somnar jag.

Söndag i sängen och sen söndag på kafé och sen söndag hela dagen.
Jag gör nog inte mycket mer än så idag.

Jag, Olly, Aron och en för mig ny Daniel gick och drack en öl på lokal. När vi gjort det gick vi till en annan lokal och drack en öl till. Det var trevligt.

Eftersom regnet höll sig borta så fortsatte jag nationaldagen med att gå en promenad ute i naturen. Frisk luft, kossor i hage och mängder av kvittrande små fåglar. Trollsländorna har vaknat till liv och surrade omkring mig. De små blå som är fina. Jag såg en Hägerfamilj som spatserade omkring och när jag försökte komma lite närmare för att knäppa en bild på dom var det som att de gick upp i rök. De gömde sig väl förmodligen i vassen någonstans.

Lite blåsigt, men skönt. Sådär som det kan vara innan regnet kommer. Och det gjorde det också. Nästan precis när jag var tillbaka vid bilen igen.

Bilden: Sjöflickslända (Enallagma cyathigerum)

Nationaldagsförmiddag i lätt molnig förmiddagssol med kafékaffe med en norsk och en efterföljande liten stros och inhandlande av nödvändigheter på min lokala mataffär. Det ska tydligen regna sen. Säger dom.

Det är fredag och plötsligt blev jag så väldigt jäkla trött. Att det idag är lite grått och med regn i luften (även om det inte börjar droppa än) hjälper förmodligen till ganska mycket. Paltkoman efter lunchen spär på den känslan än mer och bea-fredag kanske inte var optimalt egentligen.

Idag blev det kontorsdag igen och det är najs att hänga med några av kollegorna och få ”tjôta” lite. Eller bara det där att lite allmänt få diskutera jobbgrejer och sånt. Det blev en bullfika också. Bara för att det är gott. Sen kom jag hem till den lilla staden igen och den dagliga promenaden där jag idag passerade en återvinningsstation för att samtidigt passa på att slänga glas och några gamla kartonger.

Man tappar litegrann hoppet om mänskligheten när man ser klipp och filmer från demonstrationerna i USA efter dödandet av George Floyd. Kalabalik och förstörelse på gatorna. Men det rättfärdigar inte hur polisen attackerar fredliga demonstranter, där de stilla och tysta håller upp skyltar och blir attackerade med tårgas. Det är polisbilar som plöjer rakt igenom grupper av människor, rapporterande journalister blir attackerade och människor grips helt random bara för att de råkar vara på fel plats vid fel tillfälle. Det är som att polisen vill skada. Skräm folket till tystnad och polisens motto ”To Protect and to Serve” gäller inte längre.

Det som pågår är sjukt och mycket i det där landet är f-n helt genomruttet.