Tillbaka till vardag med jobb och möten hela dagen och den vanliga promenaden efter arbetsdagens slut. Sen hem till kvällsmat och inte mycket mer än så eftersom hjärnan är slut och dagen också.

Måndag åh måndag, denna evighet av seghets morgon. Det slår aldrig fel. Man kan vakna tidigt på en helg (när man får sova länge) och vara klarvaken och pigg. Men när vardagen kommer och klockan ringer, då är man istället trött som … ett gammalt vrak.

 
På bilden syns utsikten från toppen av Omberg. Från i lördags.

Söndagslunken och dagen rullar på. På spisen står en pulled pork som puttrar sig färdig om en stund. Förut var det fika på kafé och den vanliga lilla strosen efteråt. Det är en lugn och skön dag och solen tittar fram till och från mellan disiga moln och himmel.

Utanför fönstret är Harriet Hackspett och hälsar på igen. När jag skulle knäppa en bild på henne (igen) drog hon iväg och satte sig i toppen på ett träd långt bort. Det verkar som att hon är lite skygg av sig. När hon efter en stund kom tillbaka verkade hon störa sig väldigt mycket på en Gråsparv som hon jagade bort från ”sitt” träd. Ego-Harriet.

Jag är en fågelskådare nu.

Strålande solsken och skön dag så det blev en naturlördag uppe på Omberg. Det är ju bra att vara ute i solen så att man kan bilda sig lite D-vitamin. Det blev en lång skogs- och naturpromenad i nästan två timmar och det blev upp på hjässan och ner igen och tillbaka. Lerigt var det också, så jag höll på att dratta på ändan några gånger. Sen åkte jag hem igen.

Men va f-n, det är ju redan fredag! Skönt, men jösses så fort veckorna går. Tiden är orimligt snabb på att försvinna. Regnar gör det också. Det lilla vita av snö som fanns kvar försvinner bort och blåsten verkar tillta. Ska det kanske bli oväder? Hmm.

Det här att det helt plötsligt är typ ljust trots att klockan passerat fyra känns så jäkla najs. Det börjar så sakta märkas att vi faktiskt går mot ljusare tider och det är helt fantastiskt skönt.

Började dagen med huvudvärk och utebliven sömn. Jag vred och vände på mig hela natten. Så jag låg där och försökte tänka på annat, försökte tänka på tråkigt långsamma saker, lyssnade på sövande prat. Men det gick inget bra och sömnen ville inte alls dyka upp. Sen blev det morgon och jag gick upp och arbetsdagen började med stormöte med 93 (!) deltagare och min hjärna är f-n mos.

Då var Trump (äntligen) borta och gamle Biden insvuren som ny president där på andra sidan Atlanten och han gjorde det med ett tal om ening och försoning (och gav självklart en känga till Trump och hans lögner). Och man kan tycka både bu och bä om Biden, men nog f-n är det skönt att amerikansk politik (och global) med all sannolikhet kommer att återgå till ett mer sansat tonläge igen.

Bild från SVT

Ännu en dag till ända. Ännu en dag av samma gamla vanliga och samma köksbord. Ännu en dag av möte, jobb, lunch, möte, jobb och promenad i några få plusgrader och blaskiga gator. Ingenting nytt, bara samma om och om igen.