Det var jobb, det var några möten och det var lunch och mer jobb och sen åkte jag hem och åt kvällmat. Efter det tog jag en liten kvällspromenad i skönt nästan-som-sommarväder.
Vaknade. Om och om och om igen. Till och från halva natten. Sådär en gång i timmen ungefär. Tror jag. Orolig sömn. Varför vet jag inte. Går hjärnan kanske på högvarv utan att jag märker det? Är jag omedvetet orolig? Eller var allt en dröm?
Tisdagen började alltså irriterat. Väldigt trött. Jag gillar det inte. Irriterande nog har jag dessutom ont i magen också. Vad nu det ska vara bra för. När jag åkte hem kunde jag inte sluta gäspa. Vad kändes som hundra gånger. Så jag antar att allting var på riktigt.
F-n, det känns som att den här veckan aldrig tar slut.
Ouch, det är bara måndag.
Hmm, okej.
En morgon som en repeat på gårdagens sköna start. Jag gjorde det igen. Som man ska på helgen när man är ledig. För att det är skönt. För att jag tydligen behöver det. Men sen blev det en kaffe på kafé. Som det brukar bli. Tvättstuga är det också.
Jag åkte ut till ”min” lilla oas utanför stan. Den lilla naturpromenaden jag brukar gå. Det var länge sedan sist och vädret lockade mig att vara utomhus. Solskenet lämnar sommarvibbar. Idag var det helt otroligt mycket Trollsländor som flög omkring och hade ”sexy time”.
F-n vad jag älskar sovmorgon. Den där känslan när man råkar vakna ungefär som vanligt, kolla på klockan och tänka ”Ah, det är lördag” och så vänder man sig om och somnar om. Det är så otroligt skönt.
Sen vid tio-snåret gick jag upp, duschade och gjorde mig i ordning och en halvtimma senare satt jag i solskenet på fiket och åt frukostfralla och drack kaffe. Samtidigt är det tydligen körsångens dag idag här i den lilla staden, så i bakgrunden, från torget, hörs skönsång (till skillnad från när den lokala frikyrkan brukar stå där och … låta).
Skön lördag idag alltså.
Jag tog en kvällspromenad. Klockan hade redan sprungit iväg senare än tänkt och solen försvunnit sen länge. Längs strandpromenaden en bensträckare och kameran i handen. Himlen över sjön var fin orange av ljus och klara stjärnor bakom stråk av moln. Sen hem igen.
Go’natt.
Fredag, en av de bättre dagarna i veckan. Man jobbar, men man är lite mer avslappnad eftersom man håller på att avsluta arbetsveckan. Man äter en Enchiladas-lunch och fortsätter en stund till. Sen på eftermiddagen har vi quiz med hela organisationen och jag hamnar på 14:e plats och blir besviken, men det gör ingenting för man packar ihop och åker hem till helg.
Torsdagen svishade förbi som i ett nafs. Det var en vanlig dag på kontoret med jobb, möten, skisser som skissades och funderingar på saker som ska göra i en framtid. Sen åkte jag hem.
Ingen har väl kunnat missa nyheten om att (mina barndomsfavoriter) ABBA släppt nytt material och har digitaliserat sig för en show. Inte mycket entusiasm går att uppbåda över den nyheten och när jag lyssnade på de nya låtarna kändes de … inte dåliga, väldigt Abba, men … trötta.
Frågan är (hur eftertraktat vad de nu gör än må vara) om det inte vore bättre om de bara struntat i den där idén och låtit det nostalgiska skimret fortsätta skimra. För visst är det så att de solkar ner sin egen myt med allt de gör nu?
Kvällen kom och numera får man tända lampor innan klockan ens slagit åtta. Hösten är tydligen här på riktigt nu och jag längtar tillbaka till sommaren.
Lite av en tråkdag. Vet inte riktigt varför. Förmiddagen gick bra. Sen dog humöret. Dagen kändes lite som en tisdag – veckans absolut tråkigaste dag – men den gick ändå. Halvvägs hem stannade jag och handlade jag på den jättestora mataffären. Den är nästan helt hopplös, för jag hittar aldrig vad jag vill ha där. Men det gjorde jag till slut. Sen åkte jag hem och typ kraschade.