Det var väldigt stjärnklart och rakt framför mig såg jag Orion med sitt bälte, så jag tog en bild på det. Bildat av de tre stjärnorna Alnitak, Alnilam och Mintaka. Nedanför (i underkant på bilden) ser man Orionnebulosan som jag senare zoomade in på och jag behöver ett stabilare stativ och ett starkare objektiv.

 

En skakig Orionnebulosa. Den ligger ungefär 1344 (±20) ljusår från jorden och har en diameter på 24 ljusår.

Sista bilden från den där hittade mappen på hårddisken. Där Santa Clara korsar San Ignacio (tror jag). Gator där livet pågår. Risiga byggnader som förfallit från sin forna glans. Delarna av staden jag såg kändes lite sorgliga. Väldigt fattigt och väldigt slitet och trasigt.

Undrar om husen har fixats?

Det var en hemmajobbardag vid köksbordet som vanligt och det var några möten och jag lämnar en förvirrad vecka bakom mig. Nya projekt, en hjärna som varit ur fas och lite mycket (spretigt) på bordet. Som det är ibland. Så att det äntligen är fredag är ju otroligt trevligt och skönt. Helgen kickades in med en kort stunds AW nere på Slottsgården. För det är ju najs.

Och från hårddisken med hittade bilder är det idag del sex. Ännu ett gathörn med en fin, men sliten byggnad i Havanna. Där livet pågår.

Är det måndag idag? Nähä, men det känns så. Plusgrader däremot känns nästan som en ny grej och faktiskt ganska trevligt eftersom vi verkar slippa slask (än så länge). Jag började dagen med att tanka, sen fortsatte jag till kontoret där förmiddagen rullade på med möte som följdes av ett annat långt möte samtidigt som jag gjorde andra saker.

När jag kom hem hade jag ett paket som stod och väntade på mig. Jag beställde en förstoring på utsikten vid Bacunayagua häromdagen. Den hänger nu bakom glas och ram i hallen för jag tyckte att den väggen behövde förnya sig lite.

 

En utsikt på en vägg.

En man sålde frukt och grönt från sin skottkärra och flakmoped, på andra sidan korsningen satt tre män som pratade med en fjärde. Det är något med såna där lätt trötta miljöer som är slitna och hur de i en annan tid förmodligen var skimrande. Men de är fortfarande fina i sin nedgångenhet. Eller det kanske är just det som ger den där charmen.

Det var onsdagen den 26:e februari 2014 och ögonblicket när jag gick förbi var 15:34.

Den sköna, långsamma söndagslunken. Det där att göra ingenting är precis det man ska göra en söndag. Ingenting i det här fallet betyder självklart kaffe på kafé och stros längs sjö och runt slott där solen tittade fram mellan en halvt molnlig himmel.

Någonstans där borta på Kuba, i februari 2014, passerade jag en koloss till hyreshus. Fönster på rad och såna där byggnader får igång min fantasi med historier om vad som kanske sker där bakom glas och gardiner. Det är en annan värld.

Det var ännu ett gathörn där i Havanna. Där livet pågick. Med människor där eller på väg. Frukthandlaren, cykeltaxin och kvinnan med påsarna som förmodligen är på väg hem. Det var en onsdag i slutet på februari 2014 och tidsstämpeln på bilden säger att den togs ungefär 15:39.

Jag rotade runt på en hårddisk för att hitta en fil. Istället hittade jag mappen med bilder från när jag var på Kuba i februari 2014. Det var kul. Flera av dem hade jag glömt bort att jag tagit och nu tolv år senare så kändes till och med en del av dem intressanta. Som t.ex en man i ett gatuhörn.

Jag skulle kunna tänka mig att åka tillbaka dit och ta ett nytt varv med kameran i högsta hugg. Tills dess får jag kanske nöja mig med de här ”återfunna” bilderna jag hittade.

Månen hängde över horisonten. Stor och nästan helt full. 96% och avtagande. Avstånd från jorden just nu är ca 363.882 km. Månen har vid sin ekvator en diameter på ca 3.476 km. Om man undrar så är det mindre än Australiens bredd som är, från väst till öst, närmare 4.000 km.