Foto

Så flyger vi genom meteormolnet

Jag tänkte att jag – eftersom det är väldigt stjärnklart – kanske kunde fånga några små rymdpartiklar som faller in i atmosfären nu när jorden passerar genom stoftet från kometen Swift-Tuttle. Meteorregnet Perseiderna har sin topp just de här dagarna. Men eftersom jag ska upp och jobba i morgon så såg jag inte ett endaste stjärnfall med mina ögon. Men stjärnor i mängder fastnade i kameran och ett litet trillade förbi linsen och blev till ett streck.

Månen: 94,1% och tilltagande

Nästanfull måne och fin stjärnklar himmel. Ibland skulle jag vilja ha ett ännu fetare objektiv som tar ännu närmare bilder. Kanske skulle det räcka att köpa en telekonverter som boostar räckvidden. Det är i alla fall ett billigare alternativ. Hmm … det är en tanke för en annan dag.

Hej stjärnhimmel, finns du kanske där bakom ljuset någonstans?

Jag gav mig ut med min stora tunga kamera för att se om det gick att få syn på C/2020 F3 – den där kometen som flyger förbi jorden nu och som inte kommer tillbaka förrän om 6767 år.

Tji fick jag.

Eftersom jag tydligen var ute lite för tidigt (fast efter elva) så var sommarhimlen fortfarande alldeles för ljus åt det hållet jag ville se. Stjärnor och komet lyste alltså med sin frånvaro. Och eftersom det dessutom blåste svala och inte speciellt sköna vindar från sjön gav jag upp innan det riktiga mörkret kom.

Jag mötte en Emberiza citrinella

Gulsparv heter ”Yellow Hammer” på engelska. På latin är det Emberiza citrinella. Ifall du undrade. Jag mötte en förut när jag tog en naturpromenad efter arbetsveckans slut. För jag är tydligen en natur- och fågelperson nu.

När det ringer helg kan man åka ut på landet och trampa i blötmark

Jag stängde arbetsdatorn, gick en promenad, handlade och gick hem och lämnade det jag just köpt. Sen åkte jag ut på landet, gick över en äng och rakt ut i ett jäkla kärr för att ta ett kort på några träd jag såg häromveckan och som jag tyckte såg fina ut. Sneakers var kanske inte rätt sorts skor att ha på sig därute, så jag får nog göra om det. Fast med gummistövlar.

Nu är det helg.

På jobbet knäpper jag bilder

På jobbet får mina kollegor stå ut med att bli fotograferade när jag behöver bilder till saker som görs. ”Stå stilla där framme” säger jag och pekar på en plats på golvet. Klick, så är det klart. Sen photoshoppar jag lite, testar, ångrar mig och gör om en gång till. Eftersom första försöket inte passade så bra.

Regnrocken är i alla fall ett väldigt bra skydd mot november

Man slutar liksom aldrig att förvånas över hur oändligt grå och trist november kan vara. Hur regnet ständigt hänger i luften och allt är fuktigt och sådär rått att kylan liksom kryper in. Lördag betyder kaffe. På sunkiga gamla GK. Nere vid sjön sa jag hej till en svanfamilj som var ute i rusket. Sen gick jag bort till föräldrarna en stund och sa hej till dem också.

Orimligheten i att sätta sig i en ”burk” och bege sig upp i luften

När jag satt där på flygplatsen och väntade på att åka hem i somras, lite pirrig eftersom jag inte gillar det där med start och landning, tänkte jag på hur knäppt det är att planet lyfter (det är bara fysik). Jag förstår hur det fungerar. Typ. Hur vingens form får luften att gå olika fort över och under vingen och hur det pressar upp det och får det att lyfta.

Men ändå.

Just den modellen jag satt i väger i runda slängar strax över 90 ton om det är fullt och det liksom bara … skutt … och så är det uppe.

Sjukt. Men jag är sugen på det igen. Jag fick för mig att Azorerna är värt ett besök.

En man på en balkong i Lissabon står och röker

Jag gick och letade efter mopeduthyrarstället och gick på fel gata. Den som gick parallellt med den jag skulle till. Vid nästa korsning upptäckte jag att gatuskyltarna inte stämde med adressen jag skulle till. Någonstans bland gatorna stod en gubbe på sin balkong. Så jag tog kort på honom och fortsatte sen runt hörnet och se där, där låg mopeduthyrarstället och en kvart senare brummade jag iväg på utflykt.

Idag har jag jobbat och fortsatt att pilla med en norsk version av en app vi håller på med. Sen kom jag hem och åt köttbullemacka. För det var jag sugen på.

När man bara struntar i allt

Jobbet jobbades som vanligt och sen åkte jag hem till mig själv. Alla de där ”borde” struntar jag i idag. Huvudvärk är så sjukt jäkla onödigt.

Tidigare i somras och jag gick där över Rossio-torget i Lissabon. Troligen tillbaka till hotellet, med kameran med mig (som alltid). Där satt ett par turister (?) på stenbänken i skuggan under ett träd och matade fåglarna. Duvorna satt där på deras armar och händer och de lät dem äta vad det nu var de matade dem med. Jag tog en bild och fortsatte bort.

Jag hoppas de gick och tvättade sig efteråt. Duvor känns … äckliga.