Ännu en dag på jobbet som kom, gjordes och försvann. Dagens (senaste veckornas) mest irriterande är att de gräver upp gården utanför kontoret så att våra parkeringar under några veckor är försvunna. Istället får man börja med att åka kvarteret runt och leta parkering varje morgon. I don’t like it.

Sen när dagen försvunnit i ett nafs, sådär som dagar gör, åkte jag som vanligt hemåt. När det är någon mil kvar går det långsamt. Det stannar. Ett vägarbete håller på att packa ihop skyltar. Bilarna först i en lång kö vågar inte passera och skapar kö. Sen rullar det långsamt 100 meter när vägarbetarna flyttar fram sig lite för att fortsätta plocka skyltar, koner och annat som ska upp på en lastbil. Bilarna längst fram vågar fortfarande inte passera och skapar ännu längre kö. Jag har plats sju.

Hmm, morr!

Till slut får jag nog, svänger försiktigt ut, ser att det är fritt fram och ser samtidigt en av arbetarna stå där framme och vinka av typen ”kom kom, kör kör”. Så jag gör det, passerar en bunt med bilar, kör försiktigt förbi vägarbetarna och gasar sen på.

Men va f-n liksom. Vad är det för fel på de där i bilarna framför. Varför kör de inte!?