Idag blev det en hemmadag eftersom mina kollegor är ute och far. Under en stunds tankeverksamhet (boi-oi-oing) kollade jag ut genom fönstret och det såg väldigt mörkt ut över sjön. Höstig höst. Regnet har regnat i natt och i morse innan jag skulle vakna och gå upp hörde jag hur det smattrade på sovrumsfönstret. Det gjorde att jag ville vända på mig och somna om. Senare kom också en sån där riktig monsterskur.
Nu skiner solen, jag behöver putsa mina fönster och det är dags för lunch.
Frusen, småseg och väldigt måndagig. En måndag som varit lite lätt irriterande. Det har varit alldeles för upphugget och hoppigt mellan olika saker, så jag fick liksom inte riktigt ro att göra det jag hade tänkt. Framför mig har jag också ett litet projekt som har en trög startsträcka. Ett sånt där som är svårt att ta tag i för att jag inte riktigt vet hur jag ska ta tag i det.
Nåja. Det kommer.
Nu är det dags för kväll.
Jaha, vad ska man säga? Valet. Ojämnt in i det sista mellan blocken. Även om alla röster är långt ifrån färdigräknade så brukar ”onsdagsrösterna” tillfalla högerblocket. Så det blir med all sannolikhet de som nu kommer att bilda regering. Tillsammans med SD.
Men jag känner mig lätt uppgiven över att en femtedel av befolkningen uppenbarligen tycker att det där partiet är lämpliga att rösta på. Att folk, trots att de vet hur de är, bara skiter i det och tycker att de är det vettiga alternativet. Att folk inte förstår allvaret i partiets retorik och demoniserande av alla som inte passar in i deras godtyckliga mall. Att folk väljer dem trots att deras företrädare gång på gång på gång tydligt bevisar vilken typ av parti det är.
Jag känner mig lätt uppgiven över att de nu kommer att sitta med i regeringen – för det är där de kommer hamna nu som nästa största parti. M kan omöjligen styra utan deras stöd och de kommer självklart inte gå med på att inte få vara med och regera.
Fy f-n.
Sovmorgon – en skön – och sen en kaffefika med Stenkbert nere på kaféet nedanför. Efter det tog jag ett litet varv på Konstrundan. Först ett varv inne på samlingsutställningen i slottsvallen. Som vanligt är det en herrans blandning av högt och lågt. En del bra och en del … inte alls bra. Så det blev ett kort varv bland några av utställarna.
Idag är det också valdag, så om man inte redan varit och röstat så bordes det. Själv var jag och gjorde det i måndags. För som jag brukar säga: Om man inte röstar får man inte gnälla – för då har man liksom försuttit sin chans.
Tvättstugesöndag är det också.
Eftermiddagen kom och gick. Jag har inte gjort något vettigt alls eftersom jag kände att jag behövde lugn och vila. Så jag stängde in mig, sov en liten stund, åt vindruvor och lite snacks. Såg en usel film och halvslumrade en stund till. Kanske är det gråvädret utanför som gör det … eller att hösten är här. Men en stillsam hemmadag och kväll i lugn och ro är det bästa som finns ibland. Mitt introverta jag behöver det.
När kvällen trillade in tog jag en kort promenad. Det var litegrann som att världen var svartvit. Men duggregnet var glest och luften var skön.
Så typiskt, det är lördag och jag lyckades vakna som att det vore vardag. Jag ville ju ha mig en skön sovmorgon. Så frukost och sen tillbaka till sängen. Nyheter på paddan gjorde mig trött. När ögonen började känns tunga igen fick jag ett meddelande: ”Kaffe kl 10?” och det lät ju bra, så då gick jag upp, duschade och gjorde mig i ordning för fika. Sen fikades det och strosades och det är höst i luften.
Man fredagar sig. På kontoret är det lite mer lugnt och avslappnat än vanligt. Vi äter fredagsfralla, vi leker quiz och det jobbas på ungefär som vanligt. Sen är det burgarlunch och det är ett möte och sen helt plötsligt kickar helgen in och jag åker hem till den lilla staden och går på ”AW” på Munkens övervåning.
Sen går jag hem och är lite sådär lagom fredagsseg.
Vardag är vardag. Dagarna skiljer sig egentligen inte så mycket åt. Man går upp, jobbar, har något möte, lunchar och jobbar sen lite till innan det blir dags för ännu ett möte och sen sitter man där, arbetsdagen har gått mot sitt slut. Då packar man ihop och åker hem. Som de flesta andra torsdagar.
Sen blev det det en promenad. För det är ju bra … har jag hört.
Onsdagen kom och gick snabbare än jag hann blinka. Så som dagar gör ibland. Man gör saker på jobbet och vips är det dags att åka hem. Så jag gjorde det.
Det var kontoret och efter morgonmötet åkte lurarna på för fokusförmiddag och punkt efter punkt på att-göra-listan betades av. Det är en ganska skön känsla när man kan bocka av grejer. Sen blev det lunch och eftermiddagen fortsatte ungefär likadant.
Sen åkte jag hem till den lilla staden och då blev det en liten promenad.