Att ha en ledig dag före dopparedag är ju väldigt behagligt. Sovmorgon, långsam frukost och sen tillbaka till sängen igen för en stunds efter-frukost-vila innan det blev dags att gå upp, göra mig i ordning och starta dagen. Fast utan att ha något specifikt på schemat. Lite kaffe, strosa runt lite, vara lite lat och bara vara.

Så mycket julstämning är det däremot inte om man tittar ut genom fönstret. Det är grå, gråare, gråigast. Så det är ju bra att det finns ljus och stjärnor som kan boosta stämningen.

På bilden ovanför syns det gamla ruckelhuset i frostskrud. Från förra vintern.

Årets sista arbetsdag spenderas hemma vid köksbordet och handlar mest om att ”knyta ihop säcken” innan jag kan ta ledigt hela vägen fram till trettonhelgen. Jäklar vad skönt det ska bli med långledighet.

Jag har just ätit ärtsoppa och pannkakor med sylt och grädde och är nu lite sådär halvt sprickfärdigt mätt. Nu blir det sista rycket med några smågrejer innan det är dags att slå igen jobbdatorn.

Sista dagen på kontoret för det här året och den var som arbetsdagar är. Det var möten som möttes, jobb som jobbades, lunch som lunchades och sen blev det mer möte innan det blev dags att packa ihop och åka hem.

Det är också vintersolståndet idag och jordaxeln lutar långt bort från solen och det gör det till årets mörkaste dag. Efter att solen gick upp där innan nio i morse och ner igen strax efter tre fick vi ändå sex timmar och tjugo minuter av ganska okej väder idag. Jag såg till och med blå himmel en liten stund. Bara en sån sak.

Så nu går vi äntligen mot ljusare tider igen och det känns najs att veta att det har vänt (även om nu vintermörkret hänger kvar ett tag till).

Vädret idag var ännu en sån där version av hundra nyanser av grått. Gråheten färgade nästan av sig så att det kändes som att både kontoret, humöret och dagen var grå. All snö har dessutom regnat bort nu så hoppet om en vit jul är borta (inte för att jag hade så stora förhoppningar om det, men lite snö gör att allt blir lite ljusare och känns lite lugnare). Det är synd, för ett fint litet snötäcke är ju ganska trevligt.

Lunch blev buffé på den libanesiska restaurangen. Gott men svulligt. Sen en eftermiddag med allt vad det innebär och buffén gjorde mig lite seg. När kvällen närmade sig åkte jag hem till min lilla stad igen.

Årets sista jobbvecka började med seg morgon. Segt sådär som det är när det även är årets mörkaste vecka. På onsdag när det är vintersolståndet får vi i alla fall fira att det vänder. Jobbet jobbades och måndag betyder lite av en mötesdag. Lunchen hämtades i en låda från det asiatiska stället. Sen fortsatte eftermiddagen ungefär likadant som förmiddagen och när klockan var dags åkte jag långsamt hem (försiktigt eftersom det varnades hårt för underkylt regn och svår halka).

Ovanför är en bild från sommarens besök på Louisiana och Yayoi Kusamas fantastiska ”Gleaming Lights of the Souls”

Det blev sovmorgon efter gårdagskvällens festligheter. Det var julbord så att magen blev mättare än mätt. Gott och festligt i glada vänners lag. Så pass trevligt var det att jag inte lyckades få med mig en endaste bild från kvällen. Efter julbordet blev det lite ”efterfest” på ställe som ordnats och det var klackarna i taket.

Även om det inte blev speciellt sent igår kväll är jag seg idag. Sådär som man blir. Men fika blev det och en liten kort stros längs sjön efteråt. Ute är det gråare än grått och resten av dagen ska jag inte göra något vettigt alls.

Idag är det min dag. Det är tydligen dags för en födelsedag igen och även om jag inte riktigt firar dagen, så är det min alldeles egna. Hurra för det. Att bli äldre är ganska behagligt även om jag inte riktigt kan förlika mig med själva siffran. Jag känner mig inte som en person som är så gammal som jag.

Förmiddagen försvann och det blev en sväng på stan. Det sista av de små julklapparna är inhandlade. Nu är det bara att vänta in tomten som kommer och delar ut dom till de (få) som får sig en liten en.

Festligt blir det nog ändå. Ikväll blir det julbord med vänner och bekanta. Traditionen att åka ner till Omberg är utbytt till en av de lokala restaurangerna. Det blir nog bra det med. De skyltar med att det ska vara modell bättre – delikatessjulbord – så man får väl anta att det är bra.

Äntligen fredag. Av någon anledning känns det som att det varit en lång vecka. Som det gör ibland. Kanske för att jag hade fel dag häromdagen. Idag var det i alla fall en hemma-vid-köksbordet-fredag och jag har varit lite sådör småfrusen trots både tjocktröja och fluffiga tofflor. Antar att det är det stilla sittandet som förstärker det.

Lunch ute på stan och det var okej. Mat och rörelse gjorde att jag tinade upp lite – även om det var kallt ute. Sen fortsatte dagen med möte och diskussioner och vid fyra (nyss) kickade helgen in. Hurra för det!

Det blir lättja i kväll.

Ännu en dag på kontoret och på förmiddagen fortsatte jag (som igår) med att hjälpa norge med saker och efter det blev det fortsatt jobb med ”2.0-versionen” av en av apparna vi håller på med. För att förbättra och göra enklare.

När jobbet var klart för dagen fortsatte dagen på kontoret. Det blev glögg och häng en stund innan vi drog ut på stan för lite julfestligt. I år (istället för julbord) blev det en kväll på restaurang med ”vanlig mat”. Mätt som ett as blev jag och sen åkte jag hem.

Ännu en dag framför skärmen. Idag hjälpte jag Norge (inte landet alltså, utan kollegor på vårt norska kontor) med saker de behövde hjälp med och det tog både längre tid och var lite krångligare än jag hade tänkt. Men nästan färdig får bli fortsättning i morgon.

Var det inte onsdag igår? Min hjärna tycker det i alla fall och nu känns allt skevt.

Det kom ett riktigt ymnigt snöfall och jag blev lite besviken när det slutade. Jag hade nästan önskat mig lite snökaos. För det hade varit lite mysigt. I alla fall så länge jag var kvar på kontoret och inte behövde köra. Som sen när jag åkte hem och det gick lugnt och lite långsamt. De oplogade och snöiga vägarna (även om det inte var så jättemycket) hade frusit på och bildat en sån där irriterande isskorpa på asfalten.

Men sen kom jag hem och det var skönt.