Jag söndagar mig. Tar det lugnt. Sov länge. Frukostade och trimmade av huvud och haka. En kaffe med Stenis blev det och efter det en liten omväg till affären och nere vid sjön var det frostigt fint, men isande kallt. Stilla är ovanligt däremot, så det var ju trevligt. Sen hem och in i värmen.

Nu ska jag vaxa mitt vardagsrumsbord. För det ska man tydligen göra ibland.

Efter morgon, dusch, en kopp kaffe och det där man gör så började jag möblera om här hemma. Vet inte vad som föll mig in. Det slutade med att allt hamnade tillbaka där det brukar. Men nu vet jag i alla fall att det inte känns bra på det sättet som jag hade i huvudet. Sen ut och ”friskt” är ju ett ord man kan använda sig av när det egentligen inte är speciellt skönt. Som idag. Jag gick en liten promenad och det är lite sådär oskönt ”rått” i luften. Men sen kom jag hem, fixade lite lunch och drack en kopp kaffe till.

Fredag och hemma vid köksbordet. Dagar hemma blir det mer stillasittande än vanligt. Men jag var ute och åt lunch förut. Inte för att det kan räknas som rörelse, men … äh. Förresten vaknade jag till lite snö i morse och jobbet var annars som det är. Möten var det också. Men nu är klockan fyra, jag har just packat ihop jobbet för fredag betyder veckoslut och nu är helgen här.

 
Fast bilden här ovanför är från några veckor sedan.

Det har jobbats som vanligt. Bland annat med att försöka formulera saker som är lite sådär svåra att formulera. Jag skriver ner ”saker att tänka på” och det känns så jäkla blajigt när jag läser det. Hej självkritik!

När jag gick på lunch fick jag solen i ögonen. Det gjorde ont och ögonen tårades. Men det var härligt ändå. Solen liksom. Sen fortsatte dagen och den tog slut. Igen. Som alltid är det den där märkliga känslan av att tiden går snabbare än klockan.

På vägen hem vaknar min roadrage till liv igen när jag hamnar i en karavan av bilar som kör helt inkonsekvent hastighetsmässigt. Bilen längst fram pendlar mellan 60 och 75 km/h på 80-vägen, saktar in vid varje fartkamera och bromsar för varje möte. Men det är inte den bilen som är problemet – även om personen där uppenbarligen är mentalt handikappad – det är bil två som blockerar alla andra från att kunna göra sansade omkörningar.

Jag verkligen hatar vissa trafikdagar.

Morgonen var seg. Så pass att jag var tvungen att snooza. Vilket jag i vanliga fall nästan aldrig gör. Men drömmen jag vaknade ur var (som alltid) märklig och … hmm, jag hade precis upptäckt lösningen på något bra och var på väg att rita det när jag väcktes av larmet, så egentligen ville jag nog mest bara veta vad det var.

Det kanske inte var direkt solsken, men jag blir glad av ljus dag och blå himmel.

Halvvägs genom arbetsveckan och dagen gick snabbt (som dagarna brukar). Det blev svullig kebab till lunch med matkoma som följd (såklart, det slår ju aldrig fel). En stund i soffan hjälpte inte. Sen försvann tiden och eftermiddagen väldigt snabbt och när dagen tog slut åkte jag hem till min lilla stad igen.

Ugh … det var en väldigt seg dag idag. Sådär som de kan vara. Kanske är det bara den där tråkiga tisdagsfeelingen som är som den är. Eller att vädret blev sådär urbota trist igen med ruggigt oskönt och snöblandat regn.

Ännu en måndag kom och gick. Natten till den var dock ingen hit. Vad jag förmodar var sömnparalys väckte mig i skräck mitt i natten men höll mig kvar i det där märkliga stadiet mittemellan. Kroppen förlamad, hjärnan vaken, men ändå halvt kvar i drömmen. Jag har varit med om det förut och det är så sjukt obehagligt och stressen när jag väl kom ur det gjorde att jag inte kunde somna om.

Men jobbet flöt på och måndag betyder mötesdag så de klarades av på löpande band.

Det blev söndag igen. Söndagar är sköna dagar. Kanske nästan veckans skönaste eftersom den allt som oftast är helt kravlös och lat. Som idag. Det blev en fika med Stenis på trötta GK eftersom de andra fiken var stängda. Jag såg också solen en liten stund och blev glad. Tvättstugedag är det också (som det brukar).

Igår kväll både mat och vin hemma hos Ida. Trevligt som tusan och trots att jag var hemma före tolv så har jag en lätt liten seghet som förföljer mig. Men förmiddagsfika blev det nere på kaféet. En kylig och oskönt blåsig stros också såklart.

Idag har jag absolut ingenting på min att-göra-lista och det känns väldigt skönt.

Äntligen fredag igen. Härligt. Årets första arbetsvecka gick snabbt som tusan, men helg är ändå alltid helg och helg är härligt. Jobbdagen spenderades hemma och fylldes med det vanliga som görs när man jobbar. Ikväll ska jag hem till Ida och få lite mat. Som en hemma-hos-AW. Det blir najs.