Idag var det väldigt mycket måndag igen. Full fart, möte, fix och sen vips, så var dagen slut och jag åkte gäspande hem genom ett nattsvart landskap.

 
Bilden ovan: En av Portos alla branta, vindlande små gator. Från i somras.

Det är mycket tjat om vädret här nu, men fy för den lede. Novembervädret fortsätter att visa sig från sin allra sämsta sida och idag kan det nog benämnas som ”pissigt skitväder”, för det känns passande för hur det är. Kaffe och en kaka blev det nere på kaféet (såklart). Ingen stros dock, man vill ju liksom inte vara ute idag. Ska man ändå försöka ha någon slags positivitet är det ju i alla fall trevligt att det är vindstilla.

Jag gick och handlade lite grejer. Sånt man behöver. Sen gick jag hem igen och klockan är inte ens lunch än, men ändå känns det som att halva dagen redan gått. Märkligt.

Idag är det också Fars dag — som vi i och för sig firade redan igår. Men far är rar, så grattis till pappans egna lilla dag.

Jag sov länge. Sen skrotade jag runt i morgonrocken en stund innan jag gick upp. Det är väldigt skönt med riktig slömorgon. Sen gick jag hem till min far (och mor) eftersom det är farsafton idag innan fars dag i morgon. Där fick jag lite lunch, vi åt bulle och en liten tårtbit och sen gick jag hem igen. Till lättja.

Ännu en fredag hemma vid köksbordet och ännu en dag med väder som är gråare än grått utanför. Det regnar och jag blir helt sänkt av eländet när jag tittar ut genom fönstret. Jobbet gick undan dock. Saker gjordes och fixades. Lunchen åts ute och sen fortsatte jag några timmar till innan jag packade ihop. För nu är det f-n helg och det är härligt.

Inte för att det är något att fira eftersom det är ganska tramsigt och … konstigt, men det är mitt mellannamns dag idag vilket alltså betyder att alla måste hylla mig.

Morgon. Dusch. Kläder. En liten skål med yoghurt och flingor. Iväg i bil. Regn. Parkera. Regn. Kontoret. Dagens första kaffe. Genomgång av mailkorgen. Morgonmöte. Dagens andra kaffe. Skisser på grejer. Dagens tredje kopp kaffe.

Hämtning av lunch från thai-ställe. Regn. Ätande. Dagens fjärde kopp kaffe.

Fixning av grejer. Möte med kollegor i Skåne. Dagens sista kopp kaffe. Slutfix av grejer för dagen. Hej då kontoret. Glömde mina matrester i kylen. Tillbaka. Hej då igen. Iväg i bil. Jätteregnig väg. Parkera. Mataffären. Ätande av matresterna från lunchen. Disk. Blogg. Bitar av ananas.

Kväll.

Mitt i veckan gick fort (ganska exakt som vanligt) och jag fick saker gjorda (typ), funderade på annat och klarade av ett par små möten också. Sen åkte jag hem

Sen testade jag att göra en mörk version av sidan, bara för att se hur det kändes och hoppsan vad konstigt det blev. Visserligen så ”poppade” bilderna ganska bra, men det kändes ändå konstigt (eller bara ovant) med mörkret på sidan, så efter en kort stund bytte jag tillbaka igen. Kanske ändrar jag på riktigt någon annan gång. Eller inte.

Det var fantastiskt trevligt att man fick se solen idag. Genom kontorets fönster bländade den mig till och med en stund på förmiddagen och trots att det var lite svårt att se, kändes det ändå härligt. Sen åts det lunch nere på ett av thai-ställena och eftermiddagen försvann med möte och det är tydligen kladdkakans dag, så en liten bit sån slank också ner.

Sen åkte jag hem och här över är en bild på Tåkern.

Var det någon som sa att helgen gick alldeles för fort? Ja, jag sa det. För den gjorde det. Som vanligt. F-n, jag hann ju knappt ens blinka innan den var över.

Så blev det måndag igen med allt vad det innebär. Självklart med både morgontrötthet och morgonmöte, en hel drös med mail som trillat in och som gicks igenom. Lunchen åts och det var en radda med saker som fixades och diskussioner som diskuterades. Sen lämnade jag kontoret, gick bort till bilen och åkte jag hem till min lilla stad igen.

Jag sov länge. Skönt och förmodligen behövligt. Mörkret av min neddragna gardin och gråväder utanför gör att det liksom tar emot att kliva upp. Sängen är för skön. Men frukost blev det, sen dusch och kläder.

Söndagar är ju ändå lite av en favoritdag med ren lättja på schemat. Fika på kaféet blev det och den lilla strosen efteråt. Sen, plötsligt och kors i taket, syntes faktiskt några blå glipor däruppe i molntäcket och små solglimtar tittade fram och gjorde allting lite ljusare, om än bara för en stund.

Jag får verkligen en stark aversion mot människor ibland. Som idag när jag åkte bort till Tåkerns östra sida och området där vid Naturum. Jag trodde (tyvärr) i min enfald att eftersom det är en sån otroligt gråmulen och vädermässigt tråkig dag kommer naturen vara lugn, rogivande med kanske inte så mycket folk därute.

Tji fick jag.

Det var stökiga familjer, skrikande barn och folk som uppenbarligen inte vet hur man beter sig, bara har sig själva i åtanke och högljutt skrämmer bort allt eventuellt naturliv i området. Ingen förälder tycks ha förmåga att påpeka för sina barn att man inte behöver kasta saker omkring sig och avgrundsvråla rakt ut när man är där bland andra.

Men jag såg en fin ekorre som jag inte hann att fotografera.

 

Fin natur, jobbiga människor