Dagen försvann lika snabbt som man kan säga ”rips raps filibom bom bom”. Det var morgon­möten (två) och vi bjöds på brunch av kollega vars fru lagat god och svulstig mat som följdes av mer möte och ingen lunch efter brunchmättnaden hängde kvar i flera timmar. Det var saker som gjordes, skissades och pratades om och sen åkte jag hem, tog kort på rapsfält och passade på att tvätta bilen för den såg ut som f-n av insektsmassmord och fågelskit.

För första gången för säsongen (i år) får jag dra ner persiennerna när jag sitter vid köksbordet. Kvällssolen lyser rakt in och det är alldeles underbart, men det gör det lite svårt att sitta vid datorns skärm. Tvätta fönstren skulle jag behöva ser jag också när solen lyser upp de väldigt skitiga rutorna.

Det var lite av en seg dag som började med möte med Filippinerna redan kvart över åtta. Sen fortsatte dagen med andra möten, fix och trix med grejer och uppsättning av en sida för ren information. Dä’ blir nog bra. Sen åkte jag hem till mina lilla stad igen.

Det var en seg start på morgonen efter helgens bravader. Men efter att ha kommit till kontoret och fått mitt kaffe började dagen falla på plats. Saker gjordes (som de brukar), lunchen åts och det var det ena efter det andra som gjordes och fixades. Sen åkte jag hem till min solskensstad och efter en liten kvällsmat gick jag ut på en kort promenad och här ovanför är en liten kobbe någonstans mellan Sverige och Finland.

 

Efter dagen går man ett varv och det är som sommar ute.

Då var arbetsveckan slut och det var ju skönt för det var en väldigt fullsmockad och spretig dag idag. Jag pillade med saker som förvirrade mig i skallen och stundvis kändes det som att jag inte hade en aning om vad jag höll på med.

Sen åkte jag hem, slängde in en tvätt i tvättmaskinen, åt lite kvällsmat och gick ut på en liten promenad. Jag tyckte att jag behövde det. Över sjöns vattenyta fladdrade ett oräkneligt antal små knott.

Det var en jobbdag. Möten idag. En hel liten radda om olika saker. Sen var det också det årliga utvecklingssamtalet och min chef verkar vara nöjd med mig och det är ju bra. Sen åkte jag hemåt. Halvvägs stannade jag och handlade lite. Vardagen liksom.

Jag såg ett Youtubeklipp om min andra kamera, X-pro 2:an. Det hyllade den som ”amazing” trots att den nu har ganska många år på nacken. Jag håller med, den är super. Oftast använder jag den ute i naturen med mitt stora zoomobjektiv, men efter att ha sett det där klippet och hyllningen blev jag sugen på att använda den mer. Till annat.

Jag har ju min lilla X100V som (nästan) alltid är med mig, men den andra med till exempel det superfina 23mm-objektivet (som jag köpte för flera evigheter sedan) är en annan sak. Trots samma brännvidd så ger det en helt annan känsla. Dessutom är det ju långt mer ljusstarkt. Känslan i kameran i sig är däremot ganska lik den lille, fast ändå inte.

Det kanske är ett bra läge att skaka liv i mitt lilla fotande igen (för det har gått lite på halvfart sista tiden).