Jo’rå, men annars mår jag bra
Jag pratade med min läkare igår. Jag har för tillfället en liten paus från kortisonet och allt är som det är. Den här grejen kommer aldrig att försvinna och det kommer aldrig att bli bra igen. Förhoppningsvis kommer det att stanna av och parkera sig stilla och inte göra så mycket väsen av sig. Till nästa gång ska det pratas med några andra experter och de ska försöka klura sig fram till om det går att medicinera mig på något annat sätt än med kortison.
Det är uppenbarligen ingen vanlig grej det här som jag har och det verkar inte bättre än att jag får vara lite av en försökskanin. Hur som helst så ser det inte ut som att det är malignt, det finns i alla fall inga tecken på det.
Egentligen märker jag ju inte så mycket av allting, för i det stora hela mår jag väldigt bra. Så allt det här är mest irriterande att behöva gå igenom.
2 kommentarer
Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.
En kram bara.
Tack, kram tillbaka! 😀