Tio år senare

Idag är det tio år sedan min gamle vän ”Kula” plötsligt lämnade alla oss vänner och familj. Märkligt det där hur tiden faktiskt, på ett sätt, läker sår – även om de finns kvar som ärr.

Märkligt också det där hur det känns så avlägset. Idag, tio år senare, känns det som att han är den där gamle vännen man tappade kontakten med snarare än att han är borta för alltid. Han finns där ändå.

Någonstans.

Läs andra bloggar om , , , , , ,

2 kommentarer

  1. Svara
    Mia ons 10 jun 2015, 20:11

    Oj – är det tio år sen?! Kommer ihåg när du skrev om det, och det känns inte så länge sen. Livet är orättvist. Unga människor ska inte dö.

    • Svara
      Janne ons 10 jun 2015, 20:20

      Mia: Visst. Tiden går fort och visst har du rätt att det inte är okej när unga människor försvinner. Inte okej alls.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.