Om problemet med att vakna och sen åka långsamt

Det var det där med att vakna när väckarklockan ringer. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men det blir bara svårare och svårare. Den här veckan känns som om det varit värre än någonsin. Snoozeknappen går på repeat – trots att jag vet att jag bara blir tröttare av det. Men jag kan inte låta bli. Det går inte att gå upp på första signalen. Inte på den andra eller tredje heller. Det är som om någon osynlig varelse tvingar ihop mina ögon och trycker tillbaka mitt huvud mot kudden. Det är alldeles uppenbart att jag aldrig kommer att vänja mig vid att vakna tidigt, trots väldigt många års jobb som faktiskt borde ha lärt mig.

När jag sen till slut äntligen vaknat tillräckligt mycket för att sätta mig i bilen för att åka iväg så går det som i slow motion. Gårdagens omskyltning av vägen gjorde att det inte bara gick långsamt att köra till jobbet. Förvånande nog, eftersom jag körde exakt efter den nya hastighetsgränsen, kändes det lite som om jag nästan stod still på vägen – trots att jag faktiskt sakta rörde mig framåt.

Läs andra bloggar om vakna, väckarklocka, svårt, snooze, trött, morgontrött, varelse, kudde, vana, slow motion, omskyltning, hastighet, hastighetsskyltar, långsamt, hastighetsgräns