Alltid på väg, aldrig på väg
När trafiken flyter (eller ännu hellre, inte finns omkring mig) är det på något märkligt sätt rogivande och avslappnande att sitta där bakom ratten. Att sitta där i min egen lilla värld, med vägen som slingrar sig fram framför mig. Ofta tänker jag att jag ska fortsätta tills den tar slut. Istället svänger jag av, parkerar och kliver in på kontoret.
En vacker dag. Någon gång.
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.