Att åka hem från en semestertripp

Att sitta på ett flygplan. Jag direkt ogillar start och landning. Det är då majoriteten av alla krascher sker. Är ett plan väl uppe i luften är det väldigt ovanligt att det händer något. Jag klarade mig … den här gången också.

Jag landade försenad i München. Stressade mig genom flygplatsen. Åkte ut till satellitterminalen, rusade fram för att hitta min gate och kom fram med en kvart till godo. Sen ställde jag mig där bland de få som stod framför boardingstället och då upptäcker jag ”Delayed”. Istället blev det typ en halvtimmes väntan och jag hade inte alls behövt att stressa.

Men det gick smidigt ändå och plötsligt satt jag där och flög hem till Sverige igen och efter landning var det bara att sätta sig i bilen och fortsätta hem till den lilla byn.

Trött i kropp, knopp och faktiskt lite även i benen. Det är väl alla backar och trappor som gjort det. För jag har ändå lyckats skrapa ihop nästan fem mil i fötterna de här dagarna, gått upp och ner för motsvarande 107 våningar (!). Nu har ju jag bara sett en bråkdel, men Lissabon – och delarna jag besökt – känns ändå hyfsat kompakt och man kan med fördel hantera det med fötterna och närmare 66.000 steg.