Solskensmåndag. Lunch ute och omväg tillbaka till köksbordet för att få rörelse och solsken. Möten hela dagen. Non-stop. Från det ena och sen direkt till det andra. Sex stycken hanns med. Inte mycket annat dock. I morgon har jag, förutom vårt interna morgonmöte, inget inbokat. Jag tänker försöka hålla det så. När jobbdagen var slut tog jag en timmes solskenspromenad och det kändes nästan som sommar.

Det verkar nästan som att jag är fågelfotograf mest hela tiden nu. Men det blir lätt så när man rör sig ute i naturen. Naturen är det nya svarta. Ifall du undrade.

Ny natur. Nytt ställe. Fast gammalt ställe. Det är ett svagt minne av att jag varit där. Någon gång i min barndom. Med föräldrar och bröder. Ett vagt minne av något just där. En utflykt eller kanske en bärplockning?

Idag är det strålande solsken och jag älskar det. Fåglarna kvittrar som av glädjerus och det är nästan varmt på riktigt. Vitsipporna blommar så hela marken är vit. Eller kanske inte riktigt, men rikligt av dem är det.

Anemone nemorosa.

Det latinska namnet sitter kvar sen skolan. Varför det nu var så viktigt att lära sig just det.
 

Igår kväll satt jag och lyssnade på Trump när han pratade på sin pressträff. Jösses. Det är något fel på karln. Alltså på riktigt. Någon som pratar sådär, på det sättet som han gör, kan f-n inte vara frisk i skallen.

Idag däremot. Jag söndagar mig och solskensfikar på en uteservering och strosar i solskenet och det är nästan som varmt i alla fall så länge man håller sig i solen och livet känns ganska skönt ändå trots coronaskit och galen president på andra sidan Atlanten.

Här ovanför sitter en liten Blåmes jag mötte igår.

Lördag och sovmorgon igen. Längre än vanligt. Eller egentligen vaknade jag som vanligt, men det var så skönt i sängen så jag somnade om. Sen blev det en stunds fika på GK och det var riktigt varmt där i lä mot väggen på deras uteservering. Jag åkte ut en sväng i naturen också och tog en bensträckarpromenad, sa hej till ännu en Trana som spankulerade omkring där bredvid mig.

Är det bara jag eller hör man Imanbek-remixen av Roses precis överallt den senaste tiden och kanske är det lätt svårt att värja sig mot den trots att den egentligen är skitirriterande. Idag är det alltså just den som låter och det är Carlos St. Johns alter ego SAINt JHN som ligger bakom (även om originalversion från 2015 låter väldigt annorlunda).
 

Bild från videon. Spellistan ”Bloggat (så väldigt random)” hittar du här.

Jag stängde ner jobbdatorn, sträckte på benen och gick ut för att handla. Eftersom solen sken stannade jag på den lokala puben. En kort liten AW. Där satt jag på en småkylig men solig uteservering, drack en öl och kollade på folk en liten stund. När jag var klar med det fortsatte jag till mataffären.

Hej helg!

Jobbet rullade på hela dagen som vanligt och idag blev det ärtsoppa till lunch. Och pannkakor med sylt och grädde. Ryggen känns bättre efter gårdagens korkade böja-sträcka-lyfta-vrida. Sådär som man inte ska. En lugn långpromenad efter dagens jobb mjukade upp mig ännu mer. Så även om den är lite stel fortfarande så är jag (nästan) på banan igen.

Jag lutade mig framåt, böjde mig. Lite för långt bort på bordet. Lyfte datorn samtidigt som jag vred till litegrann. Så det högg till sådär fint i ryggen. Jag har alltså varit halvt stel som en pinne och går nästan som en anka idag. Inte så att jag är förlamad av det. Men stel. Som en anka.

Här ovan är en närbild på en … förmodligen Finlav … kanske … eller Slånlav eller Blåslav.

Jag satt vid köksbordet, framför datorn och jobbade hela dagen. Från 08:00 till 17:00. Non-stop förutom lite mat där vid tolv-snåret. Som åts på samma plats. Sen när jag stängde arbetsdatorn för dagen gick jag ut till Tycklinge och vände. Bensträckare.

Det är vansinnigt oskönt ute idag. Till-och-från-solsken, men isande och obehagliga vindar. Så jag cyklade hem till min födelsedagsbror och gav honom en liten present. Sen satt jag där ett tag innan jag cyklade hem igen.

Jag går nog förmodligen inte ut mer idag.