Jag struntade i hur det är där utanför fönstren och gick ut på en kort promenad. Regnrock på och ner till sjön. Blött, blåsigt och lätt besvärande att gå där i vädret. Inte helt skönt faktiskt. Jag hade också någon idé om att det kunde vara snygga vågor på vattnet. Men det var det inte. Trots starka vindar. Utanför Vadstenaviken ser det förmodligen väldigt vildare ut.

Jag tänkte jag skulle gå ut. Att det till och med skulle kunna vara lite skönt att ta på sig regnrocken och ta en liten promenad i ovädret. Men sen var jag tvungen att gå ner till affären och köpa mjölk … och det var inte alls skönt att vara ute. Så jag struntar i den där tanken.
 

Bilden här ovanför är från Earth Wind Map som visualiserar väderförhållanden över planeten. Just nu kan man se att det blåser en hel del över västkusten och södra Sverige.

Man går till den lokala puben. Sitter där och väntar på sin kompis som är försenad. Sen dricker man en öl, har det trevligt och pratar om livet, saker och om allt och lite till. Sen kommer fler kompisar och plötsligt bjuder servitrisen på Mescal och det är inte gott alls. Typ därefter går vi hem.

Sen somnar jag sött.

Sovmorgon är f-n det bästa som finns. Först vaknade jag som vanligt. Sen kom jag på att det var lördag, så jag vände mig om i sängen och somnade om. Sen vaknade jag igen två timmar senare och klev upp för frukost. Långsam, lugn frukost med smörgås och stekta prinskorvar. Sen gick jag och la mig igen. Fast bara en liten stund innan jag duschade och gjorde mig i ordning.

Älskar’t.

Jag köpte tre små pennor med smal filtspets. En brun (som inte var så spännande) men också en mörkgrå och en ljusgrå … och plötsligt är det jätteroligt att rita i min lilla bok. Mer än vanligt. Nya pennor brukar ha den effekten på mig eftersom jag gillar pennor. Så då och då under eftermiddagen passar jag på. Små korta sekundrar här och där och för att rensa tankeverksamheten med ett par streck. Det är underbart.

Fattar inte hur fort en dag kan gå. För va f-n, jag klev in på kontoret vid åtta-snåret i morse och två sekunder senare är det plötsligt kväll och dags att åka hem. På vägen hem var ljuset redan borta. Men solskenet som var kändes fint, även om jag satt inomhus och tittade ut på det då och då.

Här är en bild med utsikt mot stan som jag knäppte för ett par veckor sedan.

Inte för att det är ljust, men det märks i alla fall att det börjar bli ljusare på dagarna. Både på morgonen när jag åker till jobbet och på kvällen när jag åker hem. Liten skillnad från dag till dag. Det märks speciellt som idag, när himlen är blå och det fortfarande finns lite ljus kvar när solen försvunnit bakom horisonten.

Det gör mig glad. Snart är det ljust på riktigt.

Man tisdagsvaknar och man jobbar. Sen lunchar man och har möte … och man fortsätter att jobba tills dagen tar slut. Då åker man hem, handlar och går hem och äter kvällsmat. Sen gör man inte så mycket mer. Eller jo. Man tar hand om den där tvätten man slängde in i maskinen förut.

Bilden är en stjärnhimmel jag tog kort på för länge sedan. Ett ljusår är för övrigt 9.460.730.472.580.800 meter … eller 9,46 biljoner kilometer. Vår vintergata uppskattas vara ungefär 100.000 ljusår i diameter.

Jag tänkte snooza först, men den blåsiga vinden hade redan väckt mig. Så när klockan ringde och jag tryckte på snoozeknappen tänkte jag ”Nä, det där är ju dumt”. Så jag gick upp istället, duschade, klädde på mig, åt en skål flingor och drack ett litet glas juice, diskade frukostporslinet, gjorde mig i ordning och åkte iväg till jobbet.

Sen var det måndag hela dagen lång.