Stormbyar? Vindig vind. I alla fall rejäl blåst och så pass att jag vaknade av det. Tror jag. Kan ha varit något annat. Eller en dröm. När jag låg där hörde jag i alla fall hur vinden skakade om världen utanför. Rejält. Sen somnade jag om.

Jag snoozade två gånger. Det gick inte att vakna först. Men sen upp, dusch, frukost och iväg. Morgonhimlen såg fantastisk ut, så jag fångade den. Bilen parkerad och upp med mobilen. Finkameran kvar i väskan på kontoret. En blå morgon och himmel på väg till jobbet. Sen rullade det på och det blev indiskt till lunch med Kattakôrva. Det var trevligt. Som alltid.

På vägen tillbaka köpte jag sura patroner. Jag åt tre och nu är jag typ skinnflådd i gommen.

När man suttit mer eller mindre nersjunken hela eftermiddagen och kvällen i fåtöljen, med fötterna på fotpallen, så känner man sig nästan seg av all seghet. Det är som kroppen och knoppen fått lite av en överdos av all lathet. Men jag har också kollat på några avsnitt den tyska serien Dark. Den är spännande.

Kaffe på kafé med en Daniel som tyckte att han var rolig när jag knäppte dagens bild. Efter det gick jag varvet längs sjön och himlen är blå och solen skiner. Så även om jag är lite småseg efter gårdagen så känns en söndag i solen ganska härlig.

Gårdagens kväll. Vi gick ut ett gäng. Drack ett par öl och käkade lite småplock på Borgmestar’n. Sen gick vi till Bakgatan och drack en drink. Sen hade klockan helt plötsligt blivit halv ett och då gick jag hem och slocknade på två sekunder.

Idag morgon. Jag vaknade seg. Åt frukost och känner mig lätt matt. Så det kanske får bli en tupplur till innan söndagen vaknar till liv.

Såhär års och såna här grå och ruggiga dagar längtar jag tillbaka till sommaren. Jag längtar till exempel tillbaka till Lissabon. Både att besöka igen och den där lilla trippen jag gjorde dit. För den tyckte jag var härlig och det var varmt, skönt och soligt där. Men lördag är också skönt. Fikat har jag också gjort.

Det var en lite lugn dag på jobbet. En sån där dag där det känns som att jag inte har gjort något vettigt alls. Även om jag har gjort lite smått och gott. Sen hemåt och förbi affären på vägen. Dagens lilla knark är för övrigt de små pistagenötterna som jag återupptäckte för ett par månader sedan. Nu är det tredje gången jag köper sen dess och det går liksom inte sluta äta när man börjat.

Nu kom jag iväg senare än vanligt eftersom jag var seg som sirap när jag vaknade och det var för ovanlighetens skull inte det där onödigt tjocka molntäcket som legat över slätten de senaste månaderna. Man kunde faktiskt se att det var lite ljust. Jo’rå, det där att det har vänt kan nog faktiskt börja märkas på riktigt snart. Vi rör oss mot ljusare tider och jag älskar’t.

Även i morse släntrade ledighetens sovmorgnar efter och gjorde det svårt att vakna när det var dags att gå upp. Allt kaffe jag bälgar i mig under en jobbdag har också fått fart på … man kan kalla det att magen är lite bubblig. Sen kom jag hem och klämde fingret så att jag skrek ilskna svordomsramsor. En annan stund ägnades åt att skura av badrummet, sen kvällsmat, lugn och det sista avsnittet av ”His dark materials”.

Spännande vardag.