Candrah

Jag vill inte lida längre. Jag vill dö medan huvudet
ännu är klart. Innan kroppen ruttnar bort.

Jag läser det här. När jag är klar sitter jag med tårar i ögonen. För trots allt är det på något sätt ett lyckligt slut. Hon fick som hon ville.

Efter artikeln ser jag filmen och hade det inte varit för att Malou satt där innan och efter med rynkad panna och huvudet på sned och var sådär Malou som bara hon kan, hade det varit så fint. Nu blev det mest bara … suck.

Läs andra bloggar om Candrah Löfgren