Det där gamla vanliga om måndagar och hur de inte riktigt är för mig

Ständigt dessa måndagar och hur de liksom är lite lätt sega att ta sig igenom – trots en lugn helg med vila och lättja. Det hjälper liksom inte hur man än gör. När klockan ringer på morgonen och man måste gå upp så är sängen långt mycket skönare än viljan att kliva ur den.

Förmiddagen försvann som i rallyfart. Sen blev det indiskt till lunch. Gott, men snällt (fast det brukar ju i och för sig Tikka Masala vara). Efter det tillbaka till jobbet och full fart hela eftermiddagen.

Kvällen blir lugn – som de brukar på vardagarna.

Skriv en kommentar, då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.