En dag av trafikirritation
(det är inte min dag idag)

Jag var inte på humör i morse. Småirriterad och på det där sättet att jag stör mig på … allt. Sen blev det inte bättre av trafiken på väg till jobbet. Folk kan uppenbarligen inte bete sig. Det är det ständiga dilemmat med hur vissa bilister inte kan hålla en konsekvent hastighet.

Som vanligt idag. Bilen framför pendlade mellan 80 (tillåten hastighet) för att sen plötsligt bromsa ner till 60 (fast det på skyltarna fortfarande stod 80). Till synes utan anledning. Eller den där bilen framför som skulle rakt fram och när det blev grönt körde fram två meter och sen stannade (!) för att släppa fram de mötande som skulle svänga vänster.

Jag tutade argt.

Senare, på kontoret, är det en kvinna som valt hårda vassa klackar på sina skor idag och stampar fram och tillbaka på trägolvet i korridoren. Hon sätter nästan som demonstrativt ner klackarna så hårt att varje steg hon tar låter som pistolskott. För f-n liksom.

Sen vid lunch lossnade det och humöret verkade återhämta sig en gnutta.

Men. På vägen hem gick det i slow-slow-slow-motion. Trots asfaltsläggningen har det ändå rullat på ganska okej på motorvägen i veckan. Idag däremot gick det i typ mellan 10-40 km/h hela vägen till Mantorp. Det bubblade av irritation av långsamheten. Ljusningen dock att idag var förmodligen sista dagen de höll på med vägarbetet.