En torsdagsmorgon som känns som måndag

Morgontröttheten har mig i sina klor. Det känns lite som måndag idag. Träningsvärk kan anas efter gårdagens cykling … fast det är axlarna som spänner sig, inte ben eller rumpa. Jag är inte van att åka framåtlutad, hängandes över styret. Det senaste åren har jag ju haft en gubbcykel och inte en sportig räser-hoj. Evelijna skulle ha åkt med mig i morse, men hon hade ställt klockan lite fel … så kan det gå. Nu sitter jag på jobbet med en kopp kaffe bredvid mig och väntar på att jag ska vakna.