Idag sitter jag bland annat och försöker få i ordning på en rysk version av en broschyr jag håller på med. Ryska är svårt. Även om text-dokumentet som jag fått är i ordning, så får jag gissa mig till var de olika texterna ska ta vägen.
* Google translate översatte rubriken åt mig. Den ska, om den översatts korrekt, betyda ”Jag jobbar på ryska”.
Klicka här och att ge mig en röst. Läs andra bloggar om jobb, arbete, ryska, språk, broschyr, text, dokument, gissa, google translate
I små gluggar mellan dagens olika jobb passar jag på att läsa lite till i det där dokumentet jag hittade och som jag skrev om förut. Här är några rader till. Minnen som jag hade glömt. Bara för att det är så roligt … i alla fall för mig själv.
Det är inte förrän efteråt som man funderar på vad som hänt. Som när den tjocke gubben skulle slå mig. Jag var rädd då, men kunde prata mig ur situationen. Men efteråt kom jag på alla smarta kommentarer jag skulle ha sagt.
Eller som på festen i fredags då jag druckit alldeles för mycket sprit och blev alldeles för full. Jag undrar varför tjejen jag var med bara skulle ut i snön hela tiden och varför jag skulle skälla ut den andra, hon som var både söt och trevlig.
För det är efteråt man tänker. Hur skulle man ha gjort om man tänkte efter före?
Jag minns den tjocke gubben som ville slå mig, men minnet av den där fredagskvällens fest för länge sedan verkar inte riktigt finnas kvar i min skalle.
Läs andra bloggar om jobb, dokument, skriva, text, 1992, 1997, betraktelser, minnen, roligt
Jag hittade ett dokument med skrivna rader som jag tydligen skrev mellan 1992 och 1997. Blandade betraktelser, tankar, funderingar, påbörjade noveller som inte avslutats och … host host … dikter. Pretentiös är bara förnamnet. Jag skummar igenom en del och blir generad. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser vad jag har skrivit. Texten nedan är bara en betraktelse, från samma café som jag fortfarande sitter på flera gånger i veckan.
”Det är inte så farligt nu när man suttit här inne en stund” sa damen och mannen svarade ”Det är varmare ute”. Hon satt och läste en veckotidning och han satt mitt emot och såg uttråkad ut. Jag sitter i hörnet, bredvid dem. Lyssnar i smyg och tittar. Mannen ville läsa 91:an och damen räckte honom tidningen.
Jag har aldrig förstått grejen med 91:an, att den skulle vara så rolig – kanske för att jag aldrig har gjorde lumpen?
Tre generationer kvinnor (det måste det vara) satte sig i den rökfria avdelningen. Människor går fram och tillbaka, hämtar kaffe, tar påtår, ser väldigt nöjda ut.
Damen bredvid mig tar upp ett läppstift för att bättra på färgen på sina läppar, säger något om ”borde ta en tablett” och mannen går och hämtar ett glas vatten. Hon tackar. Mannen, uppenbart rastlös, vill inte fika längre, vill gå.
Jag är nu ensam i den här avdelningen. En flicka ur personalen kommer in och tömmer bordet där paret förut satt, hon glömmer att torka av det.
Väntar på att någon ska komma så att jag får fortsätta med det jag gör och så tar jag en klunk av det kaffe som nu har svalnat, men det gör ingenting för jag tycker om ljummet kaffe.
Läs andra bloggar om dokument, skriva, text, 1992, 1997, betraktelser, tankar, funderingar, noveller, dikter, generad, skräckblandad förtjusning, cafe, pinsamt, pretentiös