Undrar hur lång tid av mitt liv jag spenderar med att vänta. Jag tycker att jag allt som oftast väntar på olika saker – och människor. Jag står i köer. Jag väntar på att datorn ska göra det den gör. Väntar på mat. Väntar på … vad allt det nu kan vara.
Jag gjorde det i morse nämligen. Igen. Väntade. Jag kom till vår leverantör för att hämta några affischer som de har printat åt oss. Trodde jag. Fast inte riktigt, eftersom de inte var klara när jag kom. En halvtimma senare – förvisso med lite småprat och efter att dumgloende suttit där i en stol, funderat på tiden som sakta rullade förbi – fick jag affischerna och jag kunde åka vidare till jobbet.
Men min halvtimma känns … förlorad. Den är borta för alltid och jag får den aldrig tillbaka.
Läs andra bloggar om tid, väntan, vänta, kö, köa, väntar, förlorad
Frågor jag ställer mig i kön i matbutiken en söndagsmorgon i april: Varför väntar den gamla damen på att personen framför henne i princip lämnar butiken innan hon lägger upp sina varor på bandet? Varför lägger hon upp sina varor så långsamt att kassörskan får vänta mellan varje för att slå in dem i kassan?
Är det här en hemlig komplott från någon militant pensionärsorganisation som vill att tempot ska dras ner till slow slow motion?
Rör hon sig sådär långsamt för att jävlas? Varför pratar damen oavbrutet medan hon långsamt lägger upp sina varor på bandet? Varför ser hon inte att under tiden hon har lagt upp en tiondel av sina varor har kön hunnit växa sig lång? Varför förstår hon inte att hon borde öka tempot?
Läs andra bloggar om irritation, irritationsmoment, matbutik, kö, pensionärstant, tant, långsam, slow motion, kö
Märkliga människor finns det gott om. Som gubben i mataffären nyss som stod bakom mig i kön. Inte nog med att han i princip stod och tryckte sig mot mig (ta ett kliv tillbaka idiotjävel). Innan jag ens hade hunnit ge kassörskan pengarna för mina varor hade han lagt fram sitt kort på den där brickan framför kassörskan, framför mig, nästan som om han tänkte betala för mina varor. Vilket såklart inte var fallet. Jag funderade på om han möjligen har någon slags störning … kanske är mentalt handikappad eller något liknande.
Jag retar mig på sånt där och får lusta att vända mig om och ryta i till gubben att ta ett steg tillbaka och vänta på sin tur.
Istället biter jag ihop och står tyst och retar upp mig.
Samme man är förresten tydligen en av de få som klagat över och på så sätt stoppat sommarfestligheterna som brukade utspela sig i hamnparken här i byn en helg om året. Öltält och livemusik under två sommarkvällar är tydligen två kvällar för mycket för att han ska kunna stå ut med det.
Klicka här och att ge mig en röst till. Läs andra bloggar om märklig, människor, gubbjävel, utrymme, mataffär, kö, kassörska, pengar, retar, ryta, gubbe, klaga, sommarfestligheter, Vadstena, hamnpark, öltält, livemusik, störning, mentalt handikappad