Undrar hur lång tid av mitt liv jag spenderar med att vänta. Jag tycker att jag allt som oftast väntar på olika saker – och människor. Jag står i köer. Jag väntar på att datorn ska göra det den gör. Väntar på mat. Väntar på … vad allt det nu kan vara.

Jag gjorde det i morse nämligen. Igen. Väntade. Jag kom till vår leverantör för att hämta några affischer som de har printat åt oss. Trodde jag. Fast inte riktigt, eftersom de inte var klara när jag kom. En halvtimma senare – förvisso med lite småprat och efter att dumgloende suttit där i en stol, funderat på tiden som sakta rullade förbi – fick jag affischerna och jag kunde åka vidare till jobbet.

Men min halvtimma känns … förlorad. Den är borta för alltid och jag får den aldrig tillbaka.

Läs andra bloggar om tid, väntan, vänta, kö, köa, väntar, förlorad