Det var ju meningen att jag skulle ha cyklat Vätternrundan igår. Eller meningen och meningen, det var det kanske inte, men vi slog ju vad förra våren och tanken fanns där – på riktigt. Nu sprack ju hela den där grejen så jag behövde aldrig. Tack och lov!

Vi såg det från vägkanten. Hur folk susade förbi på sina cyklar och de flesta var vid gott mod och hur en del redan efter 2 mil (eller hur långt det nu är) såg väldigt trötta ut. Några hundra meter från oss fick en ambulans komma och hämta någon som kraschat. Det kom en del ordentliga regnskurar och en temperatur som inte var speciellt behaglig … så tack Anna för att du inte gjorde det, för då hade ju jag varit tvingad att sitta där bredvid dig. På en cykel. I 30 jävla mil.

Läs litegrann om rundan här. Andra bloggar om: Vätternrundan, cykel, cykla, Vättern, runt, vadslagning, sprack, vägkant, cyklister, cyklar, regnskurar, temperatur, tack, Vadstena