Skitkorvs-faaan och jävlar. Jag lider härmed av en hysterisk sorg och saknad. Jag snyftar, hulkar och gråter hejdlöst. Jag skriker ut min sorg. Jag vrider mig i plågor och känner att jag inte vill leva längre.

Eller.

Jag kanske överdriver.

Lite.

Jag tappade min reservoarpenna så att den landade på stiftet – som böjdes och nu inte längre är vad det en gång var. Det var min favoritpenna. Den var superskön och trevlig att skriva med. Skit i helvete också.

Snyft.