Kvartslivskris är tydligen det nya ordet för dagen. Istället för att de 20-någonting som ”går in i väggen” eller blir ”utbrända”.

Är livet, kraven verkligen så stora, tunga och jobbiga att folk redan då, i 20-årsåldern när man är ung och stark, inte pallar mer och kraschar in i väggen?!

Verkligen?

Jag bara undrar. För det här med utbrändhet är väl ändå en ganska ny företeelse (90-00-tal alltså)? Det fanns väl knappast förr i tiden att folk blev utbrända? Om folk hade jobbat för hårt var de utarbetade och då fick de helt enkelt ta det lite lugnare ett tag, kanske åka på en liten semester och repa sig, sen var det bara att ta nya tag igen.

Eller?

Läs andra bloggar om kvartslivskris, ord, gå in i väggen, utbränd, kraschar