Gråhetens väldiga tunghet

Nu är ju julen i och för sig slut (nä, för den dansas ut den tjugondag Knut?), men det här vädret blir väl ingen lycklig av. Den tunga gråheten ligger som ett blött, tungt och halvt (helt) deprimerande täcke över min lilla stad.

Fika blev det. Med Daniel, Oscar och Frode. Ingen stros dock, för ett lätt duggregn fick mig inte att vilja vara ute. Istället blev det mest ingenting speciellt. Eller kanske lättja … för det är ju också skönt.

 

Här ovanför är stolpar … kanske den 47:e bilden i min aldrig sinande serie … från nyss, ute på slätten.

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.