Henrik Schyffert

Det känns litegrann som att jag känner Schyffert efter alla år med Killinggänget och allt vad det nu är. Som att han är en avlägsen kompis på något sätt. Den där duktige jäveln som bara lyckas med allt han tar för sig och det trots, som han säger, att han inte kan någonting. 

Nåja, en sak kan han i alla fall; prata. Och han gör det mycket. Och i the 90’s igår kväll gjorde han just det och han gjorde det väldigt bra. Jag önskar bara att jag hade mått lite bättre och att mitt huvud inte hade känts så mosigt. 

Det kändes helt plötsligt ännu roligare och mer intressant (än t.ex förra höstens stå-upp). Kanske för all igenkänningshumor eller kanske för att att han vågar vara lite allvarlig i den här föreställningen. Att han gläntar på ”allvarsdörren” en liten stund och att det helt plötsligt visade sig att han inte bara är den där spelevinken längre.

Lysande.

Betyg: ★★★★★ (5/5)

Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

Skriv en kommentar eller berätta något kul – då blir jag glad!


Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.