

Känslan av att behöva en lång svordomsramsa
Jäklar vad jag avskyr att vara förkyld, sjuk och känna mig eländig. F***ing j***a förkylningsj***l. Det borde väl nästan vara världens vanligaste sjukdom och ändå återkommer den om och om igen och drabbar en. Det är 2019. Hur f-n kommer det sig att vi inte har utplånat förkylningsviruset från jorden? Hur är det ens möjligt att det inte ens finns ett enkelt botemedel?
Idag mår jag i alla fall en gnutta bättre även om det fortfarande känns som att jag har som blöt bomull där inne i skallen och hela mitt jag är hängig som en trött gammal filt. Men jag tog en liten promenad förut. Ut i strålande solsken och en ganska kraftig blåst. I alla fall därute på piren dit jag råkade gå.
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.