Jösses vad jag sov dåligt i natt. Det är ju rent skit att det blir så ibland. Det var svårt att somna in, osammanhängande och med flera uppvaknanden. Som att det var något som störde och väckte mig. Flera gånger.

Men vid halv sju gick jag upp och gjorde mig i ordning. Sen tog jag min väska och drog iväg. Dagen gick och saker blev gjorda. Jag var också på gamla kontoret och lämnade tillbaka min nyckel. Så nu är det ett avslutat ställe.

Sen åkte jag hem.

Dagen gick. På det där måndagiga sättet där morgonen var seg, men när jag fått upp farten gick fort som f-n. Gråregnruskväder gör dock att humöret sjunker. Allt är som vanligt alltså.

När jag framåt kvällen kom hem till den lilla staden igen gick jag bort till sportaffären och hämtade min cykel som blivit fixad … och plötsligt gick det jättelätt och smidigt att cykla igen. Vilket jag gjorde bort till postutlämningsstället där jag hämtade ett paket som låg och väntade på mig.

Ovanför är en bild från en skön dag i Lissabon. Från i somras.

Söndagssovmorgon är en skön sovmorgon. Det är ingen plan för någonting och jag behöver inte kliva upp ur sängen. Men upp klev jag. Efter dusch och sånt drog jag iväg, plockade upp Stenis på vägen och åkte ut till Väderstad och fikade frukost. Sen hem igen till dammsugning och lite annat pill.

Nu är det latsöndag. För det är så man ska spendera söndagar.

Morgonen den lugna och sköna. Frukosten följdes av dusch och kläder och efter det blev det en fika med Frode och Stenis. Stros också såklart. En kall längs sjön. Vinden i ryggen gjorde det i alla fall okej.

Jag gick och lämnade in min cykel på service eftersom vevlagret helt plötsligt pajade igår när jag cyklade till affären. Uppenbarligen är det jävligt usel kvalitet på den där cykeln jag köpte eftersom jag uppskattningsvis cyklat kanske 100 mil på den totalt + att den alltid står inne i en cykelbod när den inte används.

Sen fick jag för mig att rensa ur vinden. Ut med ett gammalt bord och en gammal fåtölj som stod och skräpade däruppe. De gick med nöd och näppe in i bilen och kördes bort till återvinningscentralen. En annan dag ska jag fortsätta med annat däruppe. Mycket gammal skräp samlar man på sig som inte behövs.

Vid två åkte jag bort och plockade upp pappan och brodern för att åka in till sjukhuset och hälsa på den lilla mamman som ligger där inne igen. Där satt vi ett tag och umgicks innan vi åkte hem igen. Då blev det en sallad till lunch och nu ska jag slöa lite.

Det var hemmajobbarfredag och jag har suttit vid köksbordet och fixat, donat och pillat med saker i datorn. Utanför fönstret är det en gråtråksfredag och köttbullslunchen åts nere på grannkrogen. Sen fortsatte arbetsdagen i några timmar innan helgen kom.

Det var en väldigt vanlig dag. Spretig, med många smågrejer som gjordes. Dagen gick fort. Som de brukar. Sen på eftermiddagen, i dunklet i korridoren borta vid köket smyger jag omkring och knäpper en bild på en liten del av den nya lokalen. De flesta har redan hunnit iväg för dagen och efter det packar jag ihop och åker hemåt.

När jag åker av A4:an och landar på landsvägen sitter jag och svär som en borstbindare bakom ratten eftersom karavanen (där jag ligger sist) åker under 70 km/h på 80-vägen och sen bromsas det ner till 50-60 när de passerar fartkamerorna eller får möte.

Aaaargh!

När jag kom hem gick jag och mötte upp med Jenny och Gisela på krogen för lite mat, ett glas vin (två) och en quiz-kväll. Det gick åt skogen, för vi kom bara tvåa. Men det var attans trevligt ändå.

Det var lite av en sur-dag. Något med humöret, som inte var på topp. Jag kände mig lite smågnällig, irriterad och trött. Utan egentlig anledning. Typ vaknat på fel sida helt enkelt. Men jobbet gjordes och flöt på. Lunchen åts och dagen fortsatte.

Nåja, i morgon är en ny dag.

Måndagsmorgonen började med att jag vaknade lite innan klockan, men jag hade ingen som helst lust att kliva upp. Sängen är för skön. Helst hade jag velat somna om för att sova ett par timmar till. Minst.

Men till jobbet kom jag och efter morgonmötet gick resten av förmiddagen lika snabbt som en sekund. Jag satt med lurarna på och fokuserade på ett av projekten jag hållet på med. Lunchen blev senare och kort och sen fortsatte jag likadant på eftermiddagen.

Sen blev det plötsligt dags att åka hem.

Bilden: Som det såg det ut för två veckor sedan, med snö och blåst.

Det var en söndagsseg morgon och jag sov otippat länge. Någonstans där innan jag fick upp ögonen var det en stressig dröm. Jag höll på att missa ett plan, och den stressiga känslan hängde kvar lite när jag väl vaknade. Men sen upp och efter morgonens bestyr blev det en fikautflykt till Väderstad med Oscar och Stenis. Där satt vi en timma ungefär, med kaffe och bulle, innan vi åkte hem till den lilla staden igen.

Jag passade på att tvätta av bilen också eftersom den såg ut som en brunfläckig smutshög. Efter i morgon, när jag åkt till och från jobbet, kommer den säkert se ungefär lika skitig ut igen eftersom vinterväglag + saltade vägar har en tendens att grisa ner bilen å det grövsta. Men jag antar att det är bra att byta ut skiten då och då.

 

Tvättmaskin
 

Jag tömde skåpet på tomflaskor, åkte och pantade och handlade. På vägen tillbaka passade jag på att titta in hos far en liten stund. Bror var också där, men den stackars mamman ligger fortfarande inne på sjukhuset. Jag fick lunch och sen åkte jag hem med mina varor som jag hade handlat.

På vägen hem åkte jag förbi den gamla silobyggnaden som det är en ganska märklig debatt om i flera trådar i den lokala facebookgruppen.

Det finns en liten högljudd klick vill bevara skiten och bygga bostäder/skapa kulturcentra samtidigt som de försöker använda argumenten att byggnaden skulle ha någon slags historisk och arkitektonisk signifikans (det har den inte).

 

Enligt lokaltidningen visade en inventering att silon inte är i helt gott skick och där finns både miljöfarliga ämnen och gifter (asbest och pcb).
 
Ingen av bevaringsivrarna pratar heller om de kostnader på hundratals miljoner som det skulle kosta att renovera och bygga om byggnaden till allt det de vill (underförstått ska någon annan stå för notan, vilket i det här fallet är kommunen och i slutändan skattebetalarna).

Den tidigare ägaren av silon hade planer på att genomföra ett sånt projekt, men det havererade (såklart, eftersom han med all sannolikhet inte hade de ekonomiska muskler som behövdes för att genomföra det). Han kom slutligen överens med kommunen som köpte byggnaden och nu är rivningsarbetet påbörjat.

Hurra för det, för det är en riktigt monstruös koloss till byggnad som aldrig ens borde fått byggas på platsen den står på.