Halvfint väder som också var lite ”friskt”, men jag fick för mig att jag skulle ge mig ut i naturen. Så jag gjorde det. Bilens termometer visade på –8° C när jag körde ut till mitt vanliga stråk.

Det är en väldigt annorlunda upplevelse att gå omkring därute såhär års. Allt är väldigt mycket lugnare och tystare (och jobbigare att bitvis pulsa i snö).

Om det är rogivande i vanliga fall så var det nästan dubbelt upp nu. Man hör också de få fåglarna som är kvar mer tydligt än på våren och sommaren.

Jag såg (och framförallt hörde) till exempel en Spillkråka som jag inte lyckades fånga på bild och när jag klättrade upp i tornet och tittade ut över sjön såg jag en stor Havsörn som satt och spanade ute på isen (tyvärr var den lite för långt bort för en bra bild).

Vi skulle fika. Som vi gör. Men (suck) vårt stammisfik har börjat med söndagsstängt. Nu brukar de ju i och för sig göra det under vintermånaderna, men det är lika trist ändå. Så Stenkbert och jag åkte ut på en isig väg till Väderstad och satte oss där och fikade istället. Det går ju det med, för det är ju ett trevligt ställe.

Lördagsfika blev det. Idag på Nostalgikaféet eftersom vårt vanliga fik var fullt. Sen stros längs ”frisk” sjö med delvis blå himmel. Den vanliga vändan till mataffären också och sen hem till … lördag.

Jag försöker – inne i huvudet – få ordning på dagarna och går liksom och upprepar för mig själv att det är lördag idag (eftersom det är just lördag idag) så att min vilsenhet med dagarna ramlar tillbaka i något slags normalstadie.

Det var fortsatt en sån där göra-saker-hemma-dag. Fast jag gick också en promenad längs sjön, i medvind, med lätt dis därute över vattnet. Sen åkte jag en sväng till grannbyn för att köpa en lampskärm och jag såg en soffa jag gillade och slog bort onödiga tankar på att byta ut den jag har.

Efter det tillbaka till min lilla stad och affären där jag passade jag på att handla mat och sånt och det följdes sen av både lunch, diskning och dammsugning av det lilla hemmet.

Nu ska jag dricka en kaffe och fortsätta med ledighetslättjan.

Det nya året började häromdagen, snö faller utanför fönstren och julen fasas nu ut så smått ur den lilla lyan. Idag plockades julpyntet (mina få och små tomtar) och stjärnorna i fönstren ner och de vanliga lamporna åkte upp igen. Ljusslingorna, på balkongräcket och ute på terrassen, får däremot sitta kvar ett tag till.

Den väldigt sköna ledigheten rullar på med ännu fler lata dagar av ingenting speciellt. Ännu en sovmorgon, ännu en fika och ännu en stros. Idag med både snö (eftersom det trillade ner en decimeter igår) och strålande solsken. Solglasögon på alltså. Kallt jäklar dock eftersom det var minusgrader och isande vindar. Det nöp rejält i kinderna nere vid sjön. Sen hem till lunch (kyckling med gräddsås och klyftpotatis) och lite allmänt fixande i den lilla lyan.

Det kanske är dags för en liten tupplur nu?

 

Det kom både minusgrader och snö!

Det var festligt igår kväll. Det skålades i bubbel, åts tilltugg, dracks mer bubbel och det åts förrätt och det dracks vin och det var samtal, skratt och prat och det blev varmrätt, ett quiz (som hölls av mig) och det blev skratt, dessert och diskussioner och snacks och godis och vi hade det sådär utomordentligt trevligt som man har det i glada vänners lag.

Klockan 02:39 klev jag in genom dörren hemma, både glad efter kvällens festligheter, väldigt trött och lite på lyset.

Det goda nya året får vänta lite. För idag är jag ”lite trött” och har inplanerad lättja. Jag tänker inte göra något vettigt på hela dagen.

Årets sista dag. Tänk att 2024 kom och gick så jäkla snabbt. Som allt med min uppfattning av tid och hur den konstant eskalerar sig snabbare. Det har på det stora hela varit ett bra år. Jag kanske inte har gjort så mycket (eller jo, det har jag, men inget omvälvande), men det har varit bra ändå.

Jag ”firade” ettårsjubileum på mitt ”nya” jobb och såhär i efterhand var det väldigt bra att jag bytte från mitt förra (även om jag trivdes där också). Sen åkte kompisgänget ner till Helsingør och det var en kul helg. Jag rispade min hornhinna också. Det var obehagligt, men läkte snabbt efter några dagar. Sen åkte jag till Lissabon igen. Bara för att det är en så väldigt trevlig stad. Sommaren följdes också av en hel drös av småutflykter och ännu ett besök på Louisiana och en blixtvisit hos vännerna i Ystad och Open Art i Örebro och en helg i Göteborg med 50-årsfest.

Sen kom hösten som var ovanligt behaglig nästan ända fram till november och egentligen gjorde jag inte så mycket mer än att gå på små naturutflykter och hade en vardag som rullade på med jobb. Jag passade på att köpa nya köksmöbler och vinna Quiz också.

Bland mycket annat.

Jag hoppas att 2025 blir ett riktigt bra år. Som jag brukar säga: Det nya året ska alltid överträffa det gamla. Man kan ju alltid hoppas på det i alla fall och det är väl något alla borde eftersträva – att allt (livet) ska bli bättre.

Nu fortsätter jag resten av dagen och min utomordentligt lata ledighet med att inte göra något vettigt alls och vänta in kvällen som kommer att fyllas med festligheter i glada vänners lag.

…och bilden här ovanför är AI-genererad via Photoshop.

Efter sovmorgonen blev det fika som det brukar och vi gick den lilla strosen efteråt och det var direkt oskönt nere vid sjön. Vinden pinade sig på kinderna men solen visade sig och det var ju trevligt. Sen gick jag hem till tvättstuga (för sånt måste ju också tydligen göras) och så passade jag på att käka isterband och dillstuvad potatis till lunch. För det var jag sugen på idag.

Nu ska jag ta hand om (en del av) min tvätt och här ovanför syns en liten Sidensvans (Bombycilla garrulus) från förra vintern.

Det här med lata dagar är ju väldigt skönt och idag är det ännu en av dem. Sovmorgon blev det (såklart) och förmiddagsfika med Niklas, Stenkbert och Frode (som vanligt). Sen åkte jag och Frode till grannbyn och handlade saker till nyårsfesligheterna eftersom vi fått ett gemensamt uppdrag inför det. En lunch på thai-stället blev det också, innan vi åkte tillbaka till den lilla staden igen och jag blev avsläppt hemma.

Nu ska jag ta en tupplur. Bara för att jag kan.