Film & TV

Det finns inget dåligt väder. Eh … jo, det gör det!

Igår såg jag ”Exit through the gift shop”. Banksy’s underhållande dokumentär om den moderna graffiti-scenen. Idag får det bli en film till eftersom vädret suger babianstjärt (och kom inte dragandes med det där att det inte finns dåligt väder, för det gör det visst).

Läs andra bloggar om , , , , , ,

Söndag i soffan

Efter Ombergstrippen gick jag hem och tvättade. Sen hamnade jag i soffan tillsammans med filmen Moon. Alltså, du fattar inte hur bra jag är på lättja och det här har varit en extremt lättjefull helg. Men jag behövde väl uppenbarligen det.

Sen blev det ännu en film. Jag försökte i alla fall att titta på den gamla ”Gadjo Dilo” från 1997. Jag har aldrig sett den och den ska tydligen vara bra. Men textningen fungerade inte som den skulle och min franska och rumänska (om det nu är det de talar) finns inte.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

Tecken på att en film är ap-dålig

Citat från vem? Roseann Rogers på KBTU-TV (en liten lokal TV-station i Salt Lake City, Utah, USA) har sagt någonting om filmen som innehöll ordet ”magnifik”. Lika gärna som det faktiskt kan ha varit så att hon tyckte att filmen var ”magnifik” kan hon ha sagt något i stil med ”…den här filmen kunde ha varit magnifik, men den suger babianstjärt.”

Läs andra bloggar om , , , ,

Film på vill-se-listan

The Social Network. Filmen om grabbarna som grundade Facebook. Det kanske inte låter så spännande, men med manus av Aaron Sorkin och regi av David Fincher så måste det väl bli … fantastiskt. Eller?

Läs andra bloggar om , , , , , , , ,

A single man

Typ ett halvår efter alla andra kollade jag idag på Tom Fords film ”A single man”. Kanske den visuellt snyggaste filmen på länge. Och så var den ganska bra också.

…och som vanligt är trailern ganska missvisande. Den här filmen är ett långsamt drama om sorg. Läs andra bloggar om , , , , , , , , ,

Calleth you, Cometh I

Jag såg just delar av den där Ola Salo-dokumentären ”Ola Svensson Superstar” och jag fick, som säkert var tanken med den, en något annorlunda bild av Ola Salo. Att han är en duktig sångare är ju ingen nyhet. Men den personen man fick se i dokumentären var en annan än den jag hade väntat mig. Och säga vad man vill om The Ark och deras musik, men låten ”Calleth you, cometh I” är fanimej ganska fantastisk.

Sen fortsätter TV:n att stå på i bakgrunden. Jag bläddrar förbi filmen Alexander som började nyss och hoppsan … så förvånande det är att de gamla grekerna pratade engelska med irländsk brytning. Det hade jag faktiskt ingen aning om.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

The Heat is on and it's not that warm

Jag sitter återigen med datorn i knät. På TV:n rullar Heat. När den kom tyckte jag den var bra. Det var kul med giganterna Pacino och De Niro i samma film. Hjältar som blivit gubbar och som spelar på rutin. Pacino spelar samma roll som han brukar och har väl gjort sedan Gudfadern. Samma sak med De Niro. Man vet liksom i förväg hur ”karaktären” ska bete sig och vad de ska säga.

Och ja, jag sätter karaktären inom citattecken för det känns på något sätt som att de spelar rollen av sig själva som spelar rollen i filmen.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , ,

Subway

Jag såg om Luc Bessons gamla film Subway från 1985 idag. När jag var en ung, liten och tonårig pôjk så tyckte jag att den var skitcool och bra. Dessutom var den fransk (ooh-la-la) och det passade pretto-mig på den tiden. För fransk film var ju självklart mycket coolare än all amerikansk smörja. Jag såg den till och med flera gånger, kunde citera den utantill (vad nu det skulle vara bra för) och köpte soundtracket – på vinyl.

Nu när jag såg om den … nja … kanske inte alls så bra faktiskt. Och soundtracket … det var det där med bäst-före-datum. Här har det verkligen passerats för länge, länge sen.

Bild från filmen

En orgie i undergång

Så har jag äntligen sett 2012 (trailer) och det var verkligen en orgie i jordens undergång. Kanske inte så mycket till story egentligen: John Cusack spelar en misslyckad frånskild författare (otippat) som ska ut och campa med barnen, träffar på en tokstolle och får av honom veta ”sanningen”. Den tror han såklart inte på, men kommer till insikt ungefär samtidigt som allt brakar åt helskotta … och då är det bara att ta sig till räddningen – en resa som givetvis kantas av apokalyptiska svårigheter och fullständigt osannolika händelser.

Det är svulstigare än svulstigast, effekterna är magnifika och radas upp som ett smatterband och allt är precis så förutsägbart som man tror att det ska vara. Men eftersom jag gillar den här typen av jorden-går-under-filmer så gör det inte så mycket. Det är storslaget och effektivt – ingen intellektuell utmaning, men väl en härligt hjärndöd undergångsfilm som är snyggt paketerad.

Regi: Roland Emmerich. I rollerna: John Cusack, Amanda Peet med flera.
Betyg:
(tre starka Janne av fem).

Läs andra bloggar om , , , , , , ,

En förutsägbar chick flick och jag.

Jag hamnade framför en riktig chick flick igår kväll: ”Djävulen bär Prada”. Flaky söt tjej (Anne Hathaway) med journalistambitioner hamnar som assistent till den isigaste av isiga chefer (Meryl Streep) på den stora ytliga modetidningen. Här snackar vi både fånigt och förutsägbart. För varje scen som spelas upp framför mig på TVn så vet jag vad som kommer att hända … och kablam, det händer.

Sen kommer slutet. Huvudpersonen kommer till insikt (såklart) och tar det ”rätta” beslutet, lämnar den ytliga världen och går sin egen väg (vad annars). Sen kommer jag på mig själv med att sitta och le – som ett dumt fån. Då stänger jag av TVn och går och lägger mig.

Läs andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,