Musik

Tack för idag, slut för idag

Vi avslutar väl lördagskvällen med ännu en gammal låt. Wolfman ”For lovers”.
Med Pete Doherty på sång.
 

Bild ovan klippt från videon

Resuscitate me

Efter att, likt alla andra, sett på ”Så mycket bättre” under ett par lördagskvällar så gillar jag helt plötsligt September. Därför lyssnar vi på hennes nya singel i kväll. Ploppigt och catchy.
 

Bild ovan från videon.

Barbra Streisand

Jag vet inte riktigt varför men låten och videon till ”Barbra Streisand” gör mig lite glad. Egentligen är låten skitlöjlig och inte speciellt bra. Men en glad video gör tydligen underverk ibland.

Läs andra bloggar om , ,

En spellista till Spotify

Sådär, då var min nya spotify-spellista som jag nämnde häromdagen färdig och redo för världen. ”Låt oss krypa upp i soffan och dansa!” är två timmar, har 33 gamla och nya låtar och är lite sådär lagom schizofrent blandad med musik åt det mer poppiga hållet.

Du hittar ”Låt oss krypa upp i soffan och dansa!” om du klickar här.
 

Split my personality

Musik ska byggas utav glädje och idag gillar jag Salem Al Fakir och hans ”Split my personality”. Så därför får den hamna i min nya spellista som jag håller på att sätta ihop. Den ska heta ”Låt oss krypa upp i soffan och dansa!” … och en vacker dag kanske den spellistan blir färdig att dela ut till er andra också.

Läs andra bloggar om , , , ,

En gammal goding

Den är repetativ och egentligen väldigt enformig, men ändå fin. Untitled #3 (Samskeyti) från 2002 får bli dagens lilla karamell. Klippet är sluttexterna från filmen ”Heima” från 2007 om och med Sigur Rós.
 

Let's have a toast for the douchebags

Jag har fastnat för Kanye West de senaste dagarna. Låten ”Runaway” sitter som ett smäck i skallen och jag blir inte av med den. Men det gör ingenting. För jag gillar’n. Låten alltså.

Läs andra bloggar om , ,

I'm gonna ride my bike until I get home

Dagens låt är ”The bike song”. Mark Ronson med Kyle Falconer (sångaren i The View) och Spank Rock.
Jag diggar’n.

Läs andra bloggar om , , , , ,

Lappsjuka

Jag är för tillfället helt ensam på kontoret och det är ap-trist. Alla är iväg på kundmöten, lunch, VAB eller vad det nu kan vara. Enda fördelen är att jag kan spela musik som jag vill.

Fredag eftermiddag

Jaha, om det var någon som undrade så sitter jag på jobbet och lyssnar på Scott Matthew och hans album ”There is an ocean that divides and with my longing I can charge it with a voltage thats so violent to cross it could mean death” från förra året.

Jag tycker det är bra.

Läs andra bloggar om