Man avslutar en väldigt härlig vecka (och nu blir det mycket svordomar)

Sista dagen i Lissabon och efter frukosten och iordningplockande av alla mina grejer checkade jag ut från hotellet (och lämnade in min väska där samtidigt) och gav mig sen ut på stan för en sista rundtur. Det blev kaffe på en uteservering där jag bara satt och dumglodde på folk en stund en stros och ett par sista bilder innan jag till slut vände tillbaka till hotellet för att hämta upp väskan. Sen satte jag mig på tunnelbanan och åkte ut till flygplatsen.
 

Man tar ett sista varv på stan.
 
I samband med incheckningen – som strulade lite och var tvunget att göras manuellt – så försvann min älskade lilla kamera. Den har ju varit klistrad i min hand hela veckan (eller sen jag köpte den).

Helvetes jävla skit!

Jag tror att jag ställde kameran på disken för att plocka fram passet ur jackfickan, samtidigt var jag liksom tvungen att flytta mig åt sidan för att höra personalen bakom disken och få mitt boardingkort och där och då på något sätt glömdes den bort en sekund i röran. I och med att jag hade massa grejer i händerna så märkte jag liksom inte att den var borta förrän jag kom fram till säkerhetskontrollen där jag framför säkerhetsdamen utbrast ”oh fuck” och bleknade av insikten.

Så de släppte ut mig så att jag kunde rusa tillbaka som en uppgivet upprörd dåre till incheckningsdisken, svärandes som en borstbindare (fan, jag är ju alltid varsam med kameran). Där frågade jag samma personal om de fått in/hittat den och de frågade sina kollegor, men ingen kamera någonstans. Någon oärlig idiot efter mig i kön måste helt enkelt norpat den istället för att bara lämna in den.

Det sura i kråksången är att jag tänkte stoppa ner den i väskan, men behöll den i handen ifall något skulle hamna i fokus. Fuck!
 

Kameran är borta – med alla fina bilder jag knäppte!
 
Själva kameran kan ju ersättas även om jag tycker att det är förbannat tråkigt. Men jag har tagit så många kul och spännande bilder i veckan på allt jag gjort, sett och upplevt … och alla fina miljöer och platser. Det känns bara så otroligt jävla surt.

Några bilder knäppte jag med telefonen. Men det var ju bara några få, såna där som togs lite hipp som happ som komplement till de ”riktiga” bilderna.

Jag frågade personalen på planet om de kunde ropa ut en efterlysning (om någon av passagerarna ombord hade ”råkat hitta” den), men suck, det gick inte riktigt. De efterlyste den bland incheckningen utan resultat (som jag redan gjort). Så där satt jag och grämde mig hela resan hem. Sur (och faktiskt lite ledsen) över min borttappade lille vän.

Sen mellanlandade jag på Schiphol i Amsterdam och fick vänta någon timme eller så innan sista flighten tog mig till Linköping igen … och där stod bilen och tog mig hem till mig.