Man sätter sig på tunnelbanan för att kolla på akvariefiskar

Fjärde hotellfrukosten på raken och jag drar mig mot det mer sansade hållet med typ smörgås och några få tillbehör. Det blir liksom lite för mycket av det goda. Men att långsamt frukosta, sitta och dumglo på folk, vakna till liv med kaffe och en mini-Pastel de Nata (och färsk ananas) är najs. Det är gott med semester.

Jag letade mig ner i tunnelbanan, åkte fel, men hamnade rätt i alla fall. För byte till annan linje långt utanför centrum. Det blev Oceanário de Lisboa. Ett stort akvarium med all världens fiska och undervattensdjur.
 

Fiskar simmade sådär som fiskar gör.
 
Hade det inte varit för de italienska familjerna med hundra stökiga ungar i släptåg som röjde omkring stup i kvarten så hade jag tyckt att det var ett par riktigt härliga timmar där bland vattendjuren.
 

Maneters vobbliga simmande är nästan hypnotiskt att titta på.
 
Sen letade jag mig tillbaka till tunnelbanan och in till stan igen. Lunchdags. Så jag hyrde en sån där liten spark-scooter (fan trött på att gå nu) och svischade mig bort till Europas största matmarknad (stod det på en skylt – om det nu stämmer)en bit bort längs strandpromenaden. Stort var det och mycket att välja på fanns det. Jag tog asiatiskt någonting. Och det var gott. Livligt och mycket folk var det också.
 

Europas största?
 
Efter det rörde jag mig tillbaka mot centrum igen och kylan började krypa på, så jag försökte hitta solen. Men eftersom klockan snart började bli kväll, så gömde den sig bakom husen.

Dags för hotellpaus alltså.

Sista kvällen i stan så tar jag mig (självklart) upp till Bairro Alto igen. Många restauranger kör hårt med inkastare och jag tröttnar på tjatet om ”mister, check our menu”.

Istället hoppar jag in på Bar Atípico (där jag visst var förra gången också), kvällen är halv åtta, kall och det blir en stunds barhäng och en Aperol Spritz.
 

Världens största Aperol Spritz?
 
Jag hamnade på El Santo för en kvällsmåltid och det var lite komiskt kaosartat. Litet. Få bord. Men servicen lyckades ändå vara goddag yxskaft. Mitt bland allt spring så drog den ene kyparen för att kramas med sin flickvän en stund (samtidigt som folk satt och ville beställa). Maten smakade bra däremot., så det var ju bra.
 

God mat, konstig service
 
När maten var äten och vinet uppdrucket drog jag mig tillbaka ner för kullen till hotellet. Jag hackade nästan tänder. Väderappen sa att det var nio grader.

Go’natt.