Måndag morgon och telefonen ringer.
Tröttheten är svår och ögonen vill knappt öppna sig. Kvart över sju ringer telefonen, det är Niklas. ”Vad vill du” muttrar jag i telefonen. Jag hatar telefonsamtal på morgonen, speciellt när jag inte har hunnit vakna ordentligt. ”Jag skulle bara kolla så att du inte hade glömt bort mig” svarar han. Han ska till Linköping och få skjuts av mig. Jag morrar tillbaka ”Varför ringer du för … nu lägger du på, så ringer jag om en stund”.
En liten stund senare har jag vaknat lite mer, morgonhumöret har lagt sig en aning. Jag har hunnit dricka ett glas juice, packat ihop mina saker och är på väg till bilen. Då ringer jag; ”Nu är jag på väg till bilen, jag kommer förbi dig om några minuter”.
Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräppost. Läs om hur din kommentardata behandlas.