Människor är så jä**a märkliga och skräckfilmsaktig natur

Jag åkte till det stora möbelvaruhuset för jag behövde en lampa. Liknande tanke hade tydligen en jäkla massa folk. Jag säger ingenting om att det var folk där. Men de kan f-n inte bete sig. De där riktlinjerna som hamrats in i oss alla sen mars var det få som brydde sig om. Hålla avstånd. Pfft. Sånt trams.

Så jag kollade lite på folk. Hur de trängdes, hostade rakt ut och betedde sig som att alla andra skulle flytta på sig ”för här kommer vi”. Folk är så jäkla konstiga. Det där att visa hänsyn till andra verkar det bara vara få som gör. Sen skyndade jag mig bort till kassorna. Snabbt in, snabbt ut. Jag ville verkligen inte vara där längre än nödvändigt. Efter det blev det en take-away från det där gamla vietnamesiska stället från förr. Det var evigheter sedan sist och jag minns det tydligen som bättre än vad det var.

Någonstans halvvägs mellan hemmet och varuhuset var det gråare än grått och dimma över fälten. Så jag stannade och knäppte ett kort på ett träd. Det såg nästan lite skräckfilmsaktigt ut.