Jag vaknade onödigt tidigt. Inte pigg, men ändå tillräckligt vaken. Så jag gick upp och var på kontoret tidigt. Vilket inte gjorde så mycket eftersom det var möte inbokat direkt på morgonen. Efter det en ganska vanlig förmiddag.

Idag blev det lunch med Robin. Det var länge sedan vi sågs, så det var kul. Sen tillbaka till kontoret och eftermiddagen fortsatte till sent eftersom kollegan i Skåne hade bokat in möte från fyra och det drog naturligtvis ut på tiden.

Det är också nu när hösten trillat in, när morgnarna är mörkare och kvällarna kommer tidigare, som man märker hur humöret liksom sjunker och blir mer dämpat. De kalla och mörka årstiderna är inte för mig och jag längtar redan nu till våren.

Ovanför syns södra delen av Vättern. Tagen från Ombergs hjässa.

Det har varit måndag (igen) och större delen av dagen har jag ägnat åt illustration. Sen åt jag lunch och fortsatte sen samma sätt tills det var dags att åka hem. Eller just det, vi fick äppelpaj med vaniljsås också som min kollega David bjöd på … och det var ju trevligt (och väldigt gott).

Efter morgonen som var lugn och skön så blev det natursöndag. Jag satte mig i bilen, åkte ner till berget, parkerade bilen vid dess södra spets och stånkade mig upp till toppen. Där satte jag mig i det sköna solskenet, drack kaffe från en termosmugg jag hade med mig, vilade en stund med ögonen slutna mot solen innan jag gick ner igen.
 

Från hjässans utkikstorn är utsikten magnifik.

Det är lite fint det där i naturen när man möter någon, vem som helst, på en stig och per automatik hälsas det på varandra med ett ”hej hej”. Det är väldigt trevligt. Sen åkte jag hem till min lilla stad igen, åt en salladslunch och funderade på resten av dagen.

Här är en liten filmsnutt från den sista lilla biten när jag gick ner till bilen igen.
 

Man lördagar sig med latmorgon och sova länge och sen fick jag lunch hemma hos mor och far och de fick en liten blomma eftersom de hade ett jubileum häromdagen. Sen drack vi kaffe och åt en bit chokladtårta också.

Det är fredag och utanför fönstren har det regnat till och från hela dagen. Det är grått och när jag suttit och jobbat har jag haft lamporna tända i köket trots mitt på dagen. Idag har det bland annat skissats och ritats ikoner och jag har varit småfrusen trots tjock fleecetröja (jag misstänker att husets uppvärmning inte riktigt kommit igång ordentligt).

Alldeles nyss stängde jag ner jobbdatorn, nu är det helg och det är väldigt skönt och här är en bild på ett pariserhjul som jag knäppte nere i Gdansk en gång när jag var där.

Man blir inte direkt pigg och glad av gråvädret, det blir man inte. Men dagen gick ändå, om än lite småsegt. Den var ganska mycket som arbetsdagar brukar också. Fylld med jobb och möten och mer jobb. Jag passade också på att gå till en urmakare för att få nya batterier till två av mina armbandsur som slutat fungera. Så nu tickar de igen … ljudlöst.

Sen åkte jag hem genom ett regnigt Östergötland. Idag på den gamla vägen eftersom det är något arbete på E4:an som gjorde att det var långa, långsamma köer … och de ville jag såklart slippa.

F-n, vi närmar oss redan slutet på september. Tiden, som vanligt. Idag, också som vanligt, försvann dagen innan den ens knappt hunnit börja. Det var möten, prat och massor av saker som gjordes. Sen är det ju även lönedag idag och för en kort stund (innan alla räkningar är betalda) får man känna sig lite ”rik”. Det är ju trevligt.

Hmm, det här att hösten nu till sist dundrat in är väl kanske inte superupplyftande. Gråhimmel och i morse upptäckte jag att det var mörkt ute när jag vaknade. Nja, jag är väl inte helt förtjust i det. Jag hade ju gärna sett att hösten fortsätter på samma sätt som både augusti och september varit hittills.

Men jobbet flöt på. Jag har gjort saker, webb, haft möten, ätit thai-buffé till lunch och fortsatt pilla med digitala saker som det jobbas med. När dagen närmade sig fem gick jag till bilen och åkte hem.

Sen är det den här lilla grejen att mina fina föräldrar nu varit tillsammans i 60 år nu och att de just idag firar sin 58:e bröllopsdag tillsammans är ju otroligt imponerande. Hurra för det och grattis till dom … och grattis till mig, för utan just det här strävsamma gamla paret hade jag inte funnits.

 

Mor och far, för 58 år sedan.

Hej måndag, hej ny vecka, hej kontoret och hej saker på jobbet som jobbats med idag. Bland annat några illustrationer. Två rent tekniska och en som visuellt förklarar saker som behöver förklaras.

Sen åkte jag hem.

Bilden ovanför är från förra veckan, när dimman låg tät.